Ny adress

Jag har bytt adress på bloggen till www.xamuels.wordpress.com. Vi får väl se om det funkar med wordpress, har några småsaker jag är missnöjd med där.

Skatteretorik

Jag har spenderat en hel eftermiddag på ett blogginlägg. Jag förstår att det känns jobbigt när retoriken smashar tillbaka mot en på samma sätt som vi känna för tre år sedan. Det som sägs är helt sant, men hur bemöter man det när man inte håller med grundbudskapet bakom? Naturligtvis är skattesänkningarna till gagn för en betydande del av befolkningen, men de negativa effekterna som majoriteten drabbats av eller kommer drabbas av är så påtagliga att det förringar det positiva med skattesänkningarna helt. Hade skattesänkningarna inte inneburit att man varit tvungen att sälja av företag som gett stadig inkomst åt staten, eller försämra i a-kassan, strama åt Försäkringskassan osv, då hade det varit självklart med skattesänkningar. Skatter är till för att betala vår välfärd, inte för att vi har fått för oss att det är roligt.

Något som förvånar mig är att Maud Olofsson fortfarande kan stå på benen och le offentligt. Men det måste väl trots allt vara ganska enkelt att sitta kvar när hon enbart gjort vad hela svenska folket förväntat sig att hon skulle göra. Det är skillnad ibland...

"Men så är det om man är kommunist..."

Det är roligt när den som smutskastar helt plötsligt får ett bakslag och själv ställs på pottkanten. Centerpartiet, eller om det nu är deras ungdomsförbund, har en rolig liten kampanj som heter "Stopp för röd gubbe". Den går ut på att försöka skrämma upp det svenska folket med skräckscenariot att ett kommunistiskt parti skulle kunna få makten i Sverige efter nästa val. Man har bland annat gjort ett s.k. "skuggkabinett", där de farliga kommunisterna markeras med en röd gubbe. Mycket roligt och framförallt mycket barnsligt, det är ofta på den nivån man hamnar när man saknar riktiga argument. Det är tyvärr sådant som Vänsterpartiet får dras med ganska så mycket, det blir ofta den typen av resonemang från högerns sida varje gång man tappar tråden och saknar svar på tal. Då är det för de flesta debattörer ett perfekt läge att trumfa ut "kommunistkortet", som med Vänsterpartiets historia brukar bli ett säkert sätt att kunna byta ämne och istället debattera något helt väsenskilt från vad man började med.

Det är därför väldigt roligt att det äntligen kommer fram lite skit om Centerpartiet, som jag blev varse genom Alliansfritt Sverige. Ola Larsmo har skrivit en riktigt intressant artikel om Centerpartiets "bruna" historia. Jag hävdar inte på något sätt att Centern skulle vara nazister eller ens rasister, vilket jag vet att de inte är. Artikeln är intressant eftersom den sätter Vänsterpartiets historia i ett annat fokus. Ska ett parti definieras av enbart historian eller ska kanske det som sägs just nu vara av större vikt för hur partiet bedöms? Vänstern tog avstånd från beteckningen "kommunisterna" i samband med murens fall och Sovjets sammanbrott, likaså tog Centerpartiet, eller dåvarande Bondeförbundet, avstånd från sina nazistiska toner i samband med Andra världskrigets slut. Är det så att idéerna som fanns hos medlemmarna i dessa båda partier helt försvann i samband med partiets? Naturligtvis inte. Det fanns, och kanske rentav finns, naturligtvis kvar personer som hade naziståsikter i centern även efter 1946, liksom det i Vänstern fanns och antagligen finns medlemmar som har tydliga kommunistiska åsikter. Vad som inte ska glömmas är att det är historia, det är inte mer relevant än att vi ska notera den och ta den i beaktande.

Kommunism är inte en ondskefull ideologi (till skillnad från nazismen), brutal i retoriken, men målet är att alla människor utan åtskillnad ska ha ett rättvist och gott liv. Jag klandrar ingen för att kalla sig kommunist, eftersom illdåden och massmorden som utförts i dess namn inte har varit kommunism, vilket vem som helst som har ett resonerande tänkande och är läskunnig kan förstå genom att läsa på Wikipedia, eller i något annat uppslagsverk. Att det skulle vara hemskt att vara kommunist är alltså inte ett rimligt antagande och alla försök att smutskasta ideologin är bevis på okunskap.

Så jag hoppas att vi kan slippa de här löjliga anklagelserna om kommunister hit och dit, även om det nu skulle vara fallet i vissa lägen. Eller ska pajkastningen börja på allvar? Så att människorna i landet verkligen börjar tröttna på politikerna.

P.S. Jag är inte kommunist.

Ska vi gå med i NATO?

Märkligt att läsa om hur det skrivs om NATOs medvetenhet i hur de attackerat civila. Det är väl ganska enkelt, NATO har självklart inte medvetet gått in för att sprida terror i civilbefolkningen genom att attackera dem. De har genom sina underättelser fått fram information om att det finns mål de vill komma åt där de anfaller. Men när det blir misstag (vilket skett alldeles för ofta) så kan man väl inte säga annat än att man medvetet anfallit civila. De visste vad de höll på med, men de hade fel underättelser, de är skyldiga att se till att underättelserna är korrekta. Polisen kan inte rättfärdiga (eller borde inte kunna) en dödsskjutning på en oskyldig med: "Ja, men jag trodde faktiskt att det var den skyldige och Gugge sa att han kunde vara beväpnad."

NATO är ett otyg som genom sin blotta existens provocerar fram konflikter. Att NATO-länderna och NATO skulle vara ivriga försvarare av mänskliga rättigheter är en sanning med grov modifikation. NATOs bombningar av Jugoslavien var inte sanktionerade av FN, USA (som är inofficiell ledare) har gjort sig skyldig till två krig som ej varit sanktionerade av FN och har i decennier blockerat beslut i säkerhetsrådet som skulle kunnat verka för freden i mellanöstern. USA är dessutom ett land som har dödsstraff, knappast en demokratisk metod för att bekämpa brottslighet, dessutom ett brott mot mänskligheten.

Vad skulle hända om Sverige gick med i NATO? Vad skulle skillnaden bli? Det enda reella hotet mot Sverige är Ryssland och om de ville attackera Sverige skulle de riskera att få mothugg oavsett medlemskap i NATO eller ej, det skulle inte heller avskräcka dem om de väl bestämt sig. Om någon skulle starta ett erövringskrig mot Sverige skulle de antagligen slänga in sin fulla styrka och då, mina vänner, spelar det ingen roll om så hela Sverige har gjort lumpen och står stridsberedda. Som de sa till min chef i början på 90-talet: "Om Sverige blev anfallet kan du räkna med att överleva i ungefär en minut som skyttesoldat, Sverige överlever ungefär nio."

Jag tror nog att efter 20 år har vapenindustrin utvecklats något, så jag skulle väl halvera de tiderna om något. Vi kan lika gärna lägga ner försvaret och satsa pengarna på något viktigt istället, som att ge min son möjlighet till en bra utbildning kanske?

Bra att det finns några som vågar visa ryggrad, till skillnad från oss andra som sitter och tycker i vår ensamhet.

Politiken måste bli ett ideal

Det är den här typen av ledare vi vill ha för vårt land.




Lika sant då som nu. Låt inte borgarna få ta äran av vad vi byggt upp.

Lena Ek (C): EU, yes! Allians, no way!

Jag har inte skrattat så här åt en politiker på väldigt länge. Att det är en centerpartist säger väl sig självt lite grand, att det skulle vara förstanamnet på deras lista och nuvarande parlamentariker? Nja, det kom väl överaskande.




Hur kan någon ta denna kvinna på allvar?

Rösta på Lena Ek, för den som känner att den "fullständigt tömde ut sig" i EMU-valet!

Musiker är oftast inte mattegenier

Vänsterpartiet har tack och lov inte hoppat på den där hysteriska TV-kampanjen. Jag såg Marit Paulsson på TV och började asgarva, löjligare tant går knappast att hitta. Tyvär lär hon få många röster, eftersom alltför många tycker att det vore bra med lite tant-power i parlamentet, särskilt som det är så tråkigt där. Kristdemokraternas reklam var intetsägande, slät och tråkig. Moderaternas reklam fattade jag inte ens att den börjat, jag skymtade Carl Bildt på en TV-skärm i bakgrunden och sen lyste det upp "nya moderaterna", slut. Helt obegriplig, antagligen eftersom de inte vet hur de ska kunna göra den begriplig, de har ju ingen politik. Ingen politik som är konsekvent i alla fall, det gäller dessutom även de övriga EU-positiva partierna.

Vänsterpartiet har gjort en EU-skola istället, men för att vara ärlig är den inte speciellt begriplig heller, mest för att talet är något otydligt. Textning för oss halvdöva tack.



En artist som jag aldrig hört talas om, men som tydligen tar sig själv på väldigt stort allvar har skrivit ett debattinlägg. Han har naturligtvis helt rätt, en artist ska få lov att försörja sig på sitt/sina verk. Alla måste stödja en slumpmässigt utvald konstnär och köpa dennes verk, oavsett om man vill köpa det eller inte, det är endast så som vi kan garantera att konsten fortskrider i sitt skapande oändliga universum. Utan ekonomiska incitiament, ingen ny konst.

Magnum (Tom Selleck skriker att han ska royalties) tycker att det är svårt att försörja sig som artist. Han räknar upp en massa saker som kostar, summan av hans utgifter blir sammanlagt 140 000 kr. Intäkterna 100 000, jag förstår att han har det svårt, särskilt som han verkar tro att det går jämnt ut. Däremot skulle jag tro att han får in en hel del från spelningar så det jämnar nog ut sig i slutändan. Jag tänker inte köpa, ladda ner eller ens frivilligt lyssna på honom, dels för att jag inte vet vem han är och dels för att jag inte gillar folk som kallar mig tjuv. Anna Troberg skulle kanske kunna förklara ett och annat för Magnum.