"Men så är det om man är kommunist..."

Det är roligt när den som smutskastar helt plötsligt får ett bakslag och själv ställs på pottkanten. Centerpartiet, eller om det nu är deras ungdomsförbund, har en rolig liten kampanj som heter "Stopp för röd gubbe". Den går ut på att försöka skrämma upp det svenska folket med skräckscenariot att ett kommunistiskt parti skulle kunna få makten i Sverige efter nästa val. Man har bland annat gjort ett s.k. "skuggkabinett", där de farliga kommunisterna markeras med en röd gubbe. Mycket roligt och framförallt mycket barnsligt, det är ofta på den nivån man hamnar när man saknar riktiga argument. Det är tyvärr sådant som Vänsterpartiet får dras med ganska så mycket, det blir ofta den typen av resonemang från högerns sida varje gång man tappar tråden och saknar svar på tal. Då är det för de flesta debattörer ett perfekt läge att trumfa ut "kommunistkortet", som med Vänsterpartiets historia brukar bli ett säkert sätt att kunna byta ämne och istället debattera något helt väsenskilt från vad man började med.

Det är därför väldigt roligt att det äntligen kommer fram lite skit om Centerpartiet, som jag blev varse genom Alliansfritt Sverige. Ola Larsmo har skrivit en riktigt intressant artikel om Centerpartiets "bruna" historia. Jag hävdar inte på något sätt att Centern skulle vara nazister eller ens rasister, vilket jag vet att de inte är. Artikeln är intressant eftersom den sätter Vänsterpartiets historia i ett annat fokus. Ska ett parti definieras av enbart historian eller ska kanske det som sägs just nu vara av större vikt för hur partiet bedöms? Vänstern tog avstånd från beteckningen "kommunisterna" i samband med murens fall och Sovjets sammanbrott, likaså tog Centerpartiet, eller dåvarande Bondeförbundet, avstånd från sina nazistiska toner i samband med Andra världskrigets slut. Är det så att idéerna som fanns hos medlemmarna i dessa båda partier helt försvann i samband med partiets? Naturligtvis inte. Det fanns, och kanske rentav finns, naturligtvis kvar personer som hade naziståsikter i centern även efter 1946, liksom det i Vänstern fanns och antagligen finns medlemmar som har tydliga kommunistiska åsikter. Vad som inte ska glömmas är att det är historia, det är inte mer relevant än att vi ska notera den och ta den i beaktande.

Kommunism är inte en ondskefull ideologi (till skillnad från nazismen), brutal i retoriken, men målet är att alla människor utan åtskillnad ska ha ett rättvist och gott liv. Jag klandrar ingen för att kalla sig kommunist, eftersom illdåden och massmorden som utförts i dess namn inte har varit kommunism, vilket vem som helst som har ett resonerande tänkande och är läskunnig kan förstå genom att läsa på Wikipedia, eller i något annat uppslagsverk. Att det skulle vara hemskt att vara kommunist är alltså inte ett rimligt antagande och alla försök att smutskasta ideologin är bevis på okunskap.

Så jag hoppas att vi kan slippa de här löjliga anklagelserna om kommunister hit och dit, även om det nu skulle vara fallet i vissa lägen. Eller ska pajkastningen börja på allvar? Så att människorna i landet verkligen börjar tröttna på politikerna.

P.S. Jag är inte kommunist.

Ska vi gå med i NATO?

Märkligt att läsa om hur det skrivs om NATOs medvetenhet i hur de attackerat civila. Det är väl ganska enkelt, NATO har självklart inte medvetet gått in för att sprida terror i civilbefolkningen genom att attackera dem. De har genom sina underättelser fått fram information om att det finns mål de vill komma åt där de anfaller. Men när det blir misstag (vilket skett alldeles för ofta) så kan man väl inte säga annat än att man medvetet anfallit civila. De visste vad de höll på med, men de hade fel underättelser, de är skyldiga att se till att underättelserna är korrekta. Polisen kan inte rättfärdiga (eller borde inte kunna) en dödsskjutning på en oskyldig med: "Ja, men jag trodde faktiskt att det var den skyldige och Gugge sa att han kunde vara beväpnad."

NATO är ett otyg som genom sin blotta existens provocerar fram konflikter. Att NATO-länderna och NATO skulle vara ivriga försvarare av mänskliga rättigheter är en sanning med grov modifikation. NATOs bombningar av Jugoslavien var inte sanktionerade av FN, USA (som är inofficiell ledare) har gjort sig skyldig till två krig som ej varit sanktionerade av FN och har i decennier blockerat beslut i säkerhetsrådet som skulle kunnat verka för freden i mellanöstern. USA är dessutom ett land som har dödsstraff, knappast en demokratisk metod för att bekämpa brottslighet, dessutom ett brott mot mänskligheten.

Vad skulle hända om Sverige gick med i NATO? Vad skulle skillnaden bli? Det enda reella hotet mot Sverige är Ryssland och om de ville attackera Sverige skulle de riskera att få mothugg oavsett medlemskap i NATO eller ej, det skulle inte heller avskräcka dem om de väl bestämt sig. Om någon skulle starta ett erövringskrig mot Sverige skulle de antagligen slänga in sin fulla styrka och då, mina vänner, spelar det ingen roll om så hela Sverige har gjort lumpen och står stridsberedda. Som de sa till min chef i början på 90-talet: "Om Sverige blev anfallet kan du räkna med att överleva i ungefär en minut som skyttesoldat, Sverige överlever ungefär nio."

Jag tror nog att efter 20 år har vapenindustrin utvecklats något, så jag skulle väl halvera de tiderna om något. Vi kan lika gärna lägga ner försvaret och satsa pengarna på något viktigt istället, som att ge min son möjlighet till en bra utbildning kanske?

Bra att det finns några som vågar visa ryggrad, till skillnad från oss andra som sitter och tycker i vår ensamhet.

Politiken måste bli ett ideal

Det är den här typen av ledare vi vill ha för vårt land.




Lika sant då som nu. Låt inte borgarna få ta äran av vad vi byggt upp.

Lena Ek (C): EU, yes! Allians, no way!

Jag har inte skrattat så här åt en politiker på väldigt länge. Att det är en centerpartist säger väl sig självt lite grand, att det skulle vara förstanamnet på deras lista och nuvarande parlamentariker? Nja, det kom väl överaskande.




Hur kan någon ta denna kvinna på allvar?

Rösta på Lena Ek, för den som känner att den "fullständigt tömde ut sig" i EMU-valet!

Konstitutionsrevision ett måste

Det var länge sedan Sverige reviderade och såg över sin konstitution. Den senaste grundlagen vi idag har är yttrandefrihetesgrundlagen, den antogs 1992 och det är även den som Piratpartiet främst motiverar sin politik med. Det kanske inte är särskilt konstigt att övriga partier har svårt att hänga med i svängarna när Piratpartiet kör hårt, med tanke på att lagen är yngre än alla riksdagspartier och därmed inte ett grundläggande fundament i deras politik. Även om de naturligtvis försöker så gott de kan, med mer eller mindre goda resultat.

Kort sammanfattning av Sveriges konstitution

Sveriges konstitution, består av fyra olika huvudelar, grundlagarna. Det är regeringsformen, successionsordningen, tryckfrihetsförordningen och den tidigare nämnda yttrandefrihetsgrundlagen. De har tillkommit under olika tidpunkter, men har lika högt värde rent statsmässigt och politiskt. För att ändra i grundlagarna krävs att riksdagen två gånger godkänner ändringen med ett mellanliggande riksdagsval som garant för att folkets vilja säkras.

Sverige saknar konstitutionsdomstol, en fristående instans som ska garantera att lagstiftningen inte strider mot konstitutionen. Istället har vi konstitutionsutskottet (KU) som fyller samma funktion, i KU sitter av riksdagen utsedda representanter.

Varför ska vi göra något?

Som sagt, det var länge sedan vi såg över landets konstitution, även om det var mindre än tjugo år sedan vi fick en ny grundlag. Vad vi är i behov av är dock en omfattande revision, vi märker detta när allt fler börjar ifrågasätta fyraprocentsspärren till riksdagen. Det fifflas i vallokalerna och det finns inga övergripande, nationella regler för hur det ska fungera i en vallokal som är självklara.

Jag pluggade i Spanien för fem år sedan. Just när jag var där firade Spanien sin tjugofemte årsdag för sin konstitution. Det var inte så att det var glädje bland alla människor, men det kallades fest och man uppmärksammade det faktum att konstitutionen funnits i tjugofem år. Det var dags att se över den. I ett land där man för bara trettio år sedan levt i en total diktatur och konstitutionen skapats med alla de västliga ländernas goda exempel i allmänhet (Sveriges i synnerhet), tyckte man nu att det var dags att se över och reformera konstitutionen. Vår nu äldsta orevisionerade grundlag är tryckfrihetsförordningen, den är fruktansvärt bra, men varför bara nöja sig med det konstaterandet?

Det vi idag har framför oss är en tid som kommer präglas av nya möjligheter att sprida information, nya möjligheter att tillskansa sig information, nya metoder att rösta, men framförallt är vår ideologiska inställning annorlunda i grunden. Vår konstitution måste reformeras för att passa in i det samhälle vi idag lever i och det räcker inte med KU:s små tilläggsförslag och ändringar.

Ordet 'internet' måste stå någonstans i tryckfrihetsförordningen. Vi måste fundera på om det kanske är så att demokrati borde innebära demokrati för alla och inte bara för dem som har uppnått en viss ålder. Vi måste fundera på om det räcker med ett enda parlament som inte på långa vägar representerar de spretiga åsikter det svenska folket faktiskt har idag.

Vi måste göra konstitutionens innehåll till något allmänt känt, det är viktigare att veta vad konstitutionen innebär än att Gustav Vasa åkte skidor i Dalarna (även om det också är en spännande berättelse, som med stor sannolikhet är ett påhitt). Konstitutionen ska förse oss med våra grundläggande rättigheter, då är det inte acceptabelt att det råder tvekan om hur upphovsrätten förhåller sig till yttrandefriheten och tryckfriheten.

Vad kan göras?

För det första skulle detta kunna vara en fråga som Piratpartiet tar till sig, det ligger definitvt helt i linje med vad partiet har för utgångsläge. För det andra måste även andra partier ta den här frågan på allvar, redan nästa mandatperiod borde KU sättas i arbete med att skapa ett utkast. Vid nästa mandatperiods slut kan vi ta ett beslut tillsammans som ett folk, inte ett beslut fattat av en kung eller ett parlament.

Idé för parlamentsval och liknande

Personligen tycker jag att fyraprocentsspärren bör tas bort och ersättas med en tvåprocentsspärr. Alternativt att fyraprocentsspärren behålls och man har två val, ett för att avgöra vilka partier som ska få sitta i riksdagen och ett för att avgöra hur många mandat dessa ska få sig fördelade. Med båda dessa förslag förstärks folkets vilja i parlamentet, i det första kommer vi se fler partier i riksdagen, men en svagare regering. I det andra en lika stark regering som vi normalt ser idag, men mandaten kommer vara fördelade efter hur hela väljarkåren anser, istället för att de som röstade på andra i första omgången får se sina röster kastade i papperskorgen.

Det bör även skapas ett nytt parlament, ett där varje kommun har en representant, oavsett storlek på kommunen. Detta för att skapa en större balans i fördelningen av resurser. Sverige består av alla kommuner och därför bör även alla kommuner få lika hög status i beslutsfattandet. Omfattande arbete för att utreda vad en kommun bör vara krävs naturligtvis för att detta ska bli möjligt.

En konstitutionsdomstol måste finnas, rimligtvis utses domarna i samråd mellan de två parlamenten. Domstolen måste därefter vara en enskild instans som inte svarar inför parlamenten.

Statschefen måste vara antingen vald direkt av folket eller indirekt genom parlamentsvalen. Att fortsätta ha en monarki är löjligt och inte seriöst rent politiskt, även om det kan verka charmigt och romantiskt. Statschefen bör rimligtvis vara ordförande för ett av parlamenten.

En orealistisk dröm

Nåja, man kan väl drömma i alla fall. Vi kommer väl fortsätta med våra gamla grundlagar och slutligen inse att vi brutit mot dem i flera årtionden enbart för att de inte var enkla och lättförståeliga.

Riksdagens stora nollor

Efter att ha spenderat en dag hemma för en förkylning kan jag konstatera tre saker; jag har röstat, partiledardebatter i valtider är roliga och jag har röstat rätt. För den som har tid och ork rekommenderar jag starkt att lyssna igenom hela riksdagsdebatten. Mycket informativ och man blir helt matt av Alliansens försök till försvar av sin inrikes- och EU-politik.

Socialdemokraterna lämnar väl mycket att önska de också. Ett parti som förbehållslöst röstade för Lissabonfördraget i slutet av förra året, utan att kräva säkerheter för den svenska arbetsrätten, kan inte komma idag och beklaga att EU inte står upp för den svenska modellen. Det är tur för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet att Alliansen inte vågar erkänna att det förhåller sig på det sättet, annars hade det blivit svårt att försvara ett samarbete.

Nåja, Reinfeldt lämnar ett rätt komiskt intryck när han försöker leka arbetarrörelsens bästa vän och med ett "Perssonaktigt" läte på rösten, försöker förpassa vänsteroppositionen till skamvrån. Det är svårt för Reinfeldt att kunna förkasta de fakta Ohly slänger i ansiktet på honom, han försöker därför lite hafsigt slänga iväg något om att Vänsterpartiet är EU-motståndare, som om det hade gått någon förbi. Reinfeldt kanske skulle försöka tala till människor som vore de vuxna istället.

Maud Olofsson visar sin politiska ståndpunkt med ett enkelt: "en so-olidarisk värld"
En politiker vill uppfattas som solidarisk, men som stakar sig på ordet, kan inte tas seriöst. Särskilt inte när det kommer från en som vill ta bort skyddet på arbetsmarknaden för oss unga och de som är äldre. Maud Olofsson är så optimistisk att hon vill ta USA och kroka arm, dansa med kapitalismens hemland rakt in i fördärvet. För Sverige har ju nu "världens mest ambitiösa miljö- och energipolitik", då spelar det ingen roll om allt annat går åt helvete.

Jan Björklund, den gamle spjuvern. Mona Sahlin sammanfattar Björklunds och Folkpartiets bidrag till EU med konstaterandet: "Då undrar jag lite stilla, varför ska man rösta på Folkpartiet?" Vidare hävdar Björklund att Folkpartiet värnar EU, med dess mångfald av kultur och religioner. Är inte Folkpartiet det av riksdagspartierna som är mest kritiska till en utvidgning av EU, för att inbegripa Turkiet? Anger man inte som ett av skälen att Turkiets kultur och religion inte stämmer överens med EU:s?

Göran Hägglunds argument är löjligare än hans dialekt, det blir rentav patetiskt när han hävdar att Vänsterpartiet skulle ha en enögd syn på familjerelationer. Kristdemokraterna, som så heligt värnar den traditionella familjen att de inte ens vill låta homosexuella få kalla sig 'äkta makar' när de väl gift sig. Ja, Hägglund kanske lurar någon, men det måste vara någon som krupit fram den sista månaden från sin kyrkliga kontemplation. Hägglunds svävande bortförklaring säger mer än ett erkännande om vad Kristdemokraterna kommer sträva efter efter valet, inga lika rättigheter för HBT-människor i Europa, inga medborgerliga rättigheter.

Oppositionen vann återigen en debatt och det var ett sant nöje att lyssna till. Reinfeldt är den enda av de borgerliga ledarna som ger ett stabilt intryck, måhända eftersom de andra tre märker av att de börjar ätas upp så sakteligen. Alliansen kanske inte längre är så stark som man önskar?

Personligen skulle jag vilja ha in mer partipolitik, mindre "regeringsalternativ". Det är en EU-parlamentsdebatt och Vänstern borde kunna kritisera Socialdemokraterna för deras passivitet i Lissabonfördragsfrågan likväl som Kristdemokraterna skulle kunna kritisera Moderaterna för deras ståndpunkt i homoäktenskapsfrågan. En politik som är alltför harmoniserad leder aldrig till något gott. Mindre enighet i riksdagen!

Elitklass, idiotklass, underklass

Om vi nu ska ha elitklasser, för att hjälpa den oerhörda mängd barn som känner sig utanför pga sin oerhörda begåvning i matematik, då bör vi väl fundera på elitklasser även inom andra ämnen också? För som man påpekar, det finns ju klasser för musikbegåvningar och idrottsbegåvningar. Alltså måste elitklasser vara bra, även om forskningen hävdar motsatsen.

Att vi kommer se en salig blandning av begåvningar i elitklasserna är också det ett problem som Björklund och hans sympatisörer inte verkar ha funderat över. För även om vi skulle få en likställd begåvning för alla elever i matematik kommer dessa antagligen inte ha lika stor begåvning i andra ämnen, såsom religionskunskap eller samhällsvetenskap. Elitklassen förvandlas så sakteligen till en gammal hederlig "idiotklass". Då måste vi börja fundera på hur vi ska lösa det, för att det inte ska bli stökigt på lektionerna. För det vet vi alla, att det handlar om elevernas begåvning när man talar om hur mycket stök det är på lektionerna.

När man drar det inför sin spets inser man tillslut att det kanske inte handlar om barnens begåvning i slutändan. Snarare är det kanske så att vi borde sträva efter att ha lärare som alla är duktiga, snarare än medelmåttiga. Är en lärare medelmåttig ska möjlighet ges att bli duktig. Det kommer kosta mindre och det kommer löna sig i studieresultaten bland eleverna, eller har alla redan glömt vad som hände med klass 9A?

Jag tror på att förstatliga skolan, kommunernas förmåga att vist fördela resurser på skola och omsorg har visat sig vara katastrofal. Det beror inte på att viljan saknas, vem vill egentligen att det ska finnas en dålig skola? Det handlar snarare om att resurserna saknas, i en kommun som Täby, där majoriteten tjänar mer än rikssnittet och skatterna därför blir annorlunda, är det inte konstigt att vi inte får några störande bilder om bränder och dåliga skolresultat. I Hofors där majoriteten är medelinkomsttagare blir studieresultaten inte lika goda. I Rosengård är det ännu värre. Hur länge ska vi bortse från det faktum att skolresultaten speglar det samhälle vi lever i? Förstatligar vi skolan kan resurserna fördelas mer rättvist över hela landet, en rik kommun som Täby kan hjälpa till att finansiera en skola i Rosengård, staten skulle dessutom kunna ha en myndighet som verkligen ser till att utbildningsnivån är likvärdig över hela landet. Alternativet är att kommunerna driver skolan, men att de får budgeterat en summa varje år som är vikt åt skolan och som inte kan användas till något annat. Diskussionen ska inte handla om elitklasser, utan om över-, medel- och underklasser, det är där vi har problemen.

Det positiva med en undervisningshomogen skola är att när den väl är homogen kan man börja studera vad som är felet med den, eftersom man då verkligen kan analysera vilka effekter individerna själva har på sin utbildning, vad deras bakgrund har för betydelse och hur man ska anpassa deras individuella utbildning. Vi kan inte utvärdera människor som inte är jämlika i sina grundläggande förutsättningar.

Rick slår på stora trumman

Det är löjligt och tråkigt av Rick Falkvinge att börja jämföra Agendas partiledardebatt i SVT med OS 2012. Hela diskussionen blir absurd och påminner mer om Sverigedemokraternas retorik, än den retorik som Piratpartiet brukade förespråka (vilket var ungefär fram till den första opinionsmätningen som placerade PP i EU-parlamentet).

Det är en fördel för Piratpartiet att inte delta i debatten, precis som det är en fördel för Sverigedemokraterna att inte behöva delta i debatten. Eftersom det var en partiledardebatt och inte en EU-parlamentsdebatt så ska Rick (PP) och Jimmie (SD) tacka sin lyckliga stjärna att de blev exkluderade. Åkesson för att han antagligen hade blivit massakrerad, eftersom han hade haft ännu mindre att komma med än vad Maud Olofsson gjorde, vars bidrag var hennes drömska leende mot Jan "Hingsten" Björklund. Rick Falkvinge hade blivit en borttappad katt i debatten eftersom han antagligen hade fått stamma fram "vi tar inte ställning i den frågan, vi fokuserar på yttrandefrihet och medborgarrättsfrågor". Inte för att det är något fel i att man fokuserar sig på några specifika frågor, men i det här forumet skulle Rick uppfattats väldigt tam. Piratpartiet är nu, som jag tidigare skrivit, ett enfrågeparti och man har därför inget i en partiledardebatt att göra.

Visst skulle Piratpartiet kunna engagera sig i miljöfrågor, skattefrågor och välfärdsfrågor. Problemet är att då är inte Piratpartiet längre ett parti som fokuserar på det som man sagt sig vilja fokusera på. Man ska därför hålla tyst och inte yttra sig, eftersom alla försök att dra in diskussionen på sådana områden är ute efter att förstöra trovärdigheten för partiet. Rick skulle kunna försöka använda sig av en medborgarrättsretorik i alla frågor i en debatt med de övriga partiledarna. Han skulle misslyckas, eftersom det för det första inte finns ett tydligt uttalat program för hur Piratpartiet skulle ta ställning i sådana frågor, hur ser välfärden ut ur ett medborgarrättsligt perspektiv? Är det att staten tar ansvar, eller är det den enskilde individen som ska ta ansvar ensam? Det är här vi kommer in på de typiska höger-vänsterfrågorna.

Rick skulle inte kunna representera medlemmarna i partiet genom att ta ställning, eftersom medlemmarna kommer från båda lägren. Min personliga gissning är dock att han skulle välja individens ansvar, som gammal moderat han är. Det är tråkigt att Piratpartiet börjar hänfalla till Sverigedemokratisk retorik, eftersom det finns oändligt många fler intelligenta medlemmar i PP än vad SD uppvisar. Vilket jag blev påmind om häromdagen då jag ville veta namnet på Sverigedemokraternas älsklingsforskare.

Piratpartiet blir inte exkluderade för att de har fel åsikter, det gäller heller inte Sverigedemokraterna. De blir exkluderade för att de inte har mandat i parlamentet. Det är till fördel för båda partier, eftersom de båda fokuserar på varsin fråga. Genom att kunna hävda att man blivit exluderad vinner man billiga politiska poäng.

Laglig prostitution blir en paradox i Sverige

Hela debatten blir förvriden av huruvida det är moraliskt förkastligt att sälja sex eller inte. Det som är intressant är huruvida dessa artikelförfattare och deras sympatisörer förhåller sig till prostitution som arbete.

Eftersom prostitution, i den mening vi diskuterar den här, de facto handlar om sexförsäljning innebär det att man inte har, eller har, en syn på sex som är en del av den personliga integriteten. Hur ställer ni er till det?

Om ni anser att det är en del av den personliga integriteten att fritt få välja vilken partner man ska ha, men samtidigt kunna ha ett yrke som prostituerad finns det en rad paradoxer som kommer inträffa. Eftersom ni vill låta prostitution vara ett jobb som vilket som helst, innebär det också att det kommer bli ett jobb som eventuellt skulle kunna bli anvisningsbart hos arbetsförmedlingen. Det krävs ingen erfarenhet eller utbildning för att ha sex, enligt lagens mening krävs det enbart att man fyllt 15 år, sen är man set to go.

Skulle det alltså vara ok för er att en femtonåring tar jobb som prostituerad under sommaren? Dum fråga, självklart tycker ni det, eftersom det då skulle vara hennes/hans val. Jag är med er på den punkten (i att jag förstår alltså), men ni ser inget moraliskt dilemma här? Det innebär alltså att en femtioåring utan problem kan köpa sex av en femtonåring. Ni tycker det är ok, eftersom det är en tjänst han köper, inte henne? Naturligtvis.

Vi går vidare, vad händer när nu er nya arbetsmarknad etablerar sig och ett flertal bordeller öppnar. De skulle ju i princip kunna kontakta arbetsförmedlingen och söka efter lämpliga sexförsäljare. Enligt er åsikt är det ju inte några problem att hävda att detta är ett riktigt jobb, då ska alltså jobben kunna utannonseras på a-förmedlingen, eller hur? Annars är det ju inget riktigt jobb och då faller ert resonemang ihop.

Alla jobb hos arbetsförmedlingen är anvisningsbara, vilket innebär att en arbetssökande som blir anvisad en tjänst måste söka den tjänsten och acceptera om den får den. Annars blir man utan ersättning från a-kassa eller socialförsäkringsbidrag.

Nu kommer det intressanta dilemmat, eftersom ni antagligen anser att sex är en integritetsfråga. Prostitution innebär att man ska ha sex, men det är bara frivilligt som det är ok att sälja sex, annars är det sexslaveri, alltså olagligt.

Arbetsförmedlingen anvisar en person ett jobb som prostituerad och personen måste söka, trots att han/hon inte vill arbeta som prostituerad, alternativet är att bli utan ersättningar och därmed att inte kunna försörja sig på något sätt. Ser ni paradoxen? Skulle man undanta prostitution från denna regel skulle det innebära att det inte är ett jobb som vilket som helst, då måste man förklara varför det är så och vi kommer cirkulera i evighet.

Prostitution är inte ett vanligt jobb, det är inte olagligt att vara prostituerad, det är olagligt att köpa sex. Detta är ofrånkomliga sanningar som man inte kan bortse ifrån. De känslor den som prostituerar sig har eller inte har tänker jag inte uttala mig om eftersom jag, lika lite som ni, egentligen inte har en aning om det.

Hävda bara inte att det är ett jobb som vilket som helst. Dagens samhälle fungerar inte så att man frivilligt kan ta vilket jobb som helst och om man ska förena den sexuella integriteten med laglig prostitution faller hela resonemanget ihop på sina egna argument.

Motbevisa mig.

Så kan man lagstifta bort arbetslösheten

Med anledning av att många på den liberala och borgerliga sidan förespråkar att prostitution ska bli ett legalt yrke. I EU lobbas det nu för fullt för att Sverige ska ta bort sexköpslagen. Vi kan alltså bli tvingade att legalisera prostitution. Föreställ er följande scenario om ett par år:

Din dotter tar studenten och ska ge sig ut på arbetsmarknaden. Hon lyckas få anställning på ett företag som innebär mycket fysisk aktivitet. Efter ett par år blir hon invalidiserad på vägen hem från jobbet. En rattonykter bilist på väg hem från ICA, där han inhandlat sin dagliga ranson av sprit, ser i syne och väjer för att rädda en inbillad älg och plöjer istället ner din dotter. Hon blir av med båda benen och blir sjukskriven.

Efter ett halvår på sjukhuset får hon ett brev från företaget hon arbetar på, att hon blivit uppsagd pga grund av arbetsfrånvaro. Hon får kort därefter komma hem och efter ett par dagar meddelar Försäkringskassan att hon nu är utförsäkrad eftersom man gjort bedömningen att hon kan arbeta med andra arbetsuppgifter än hon tidigare gjort.

A-kassan tar nu vid och Arbetsförmedlingen blir besökt. Efter inskrivning och samtal om vad din dotter önskar arbeta med, gör handläggaren en scanning av arbetsmarknaden, matchar din dotter mot hela Sverige.

- "Men ser man på! Här har vi ett jobb som passar dig, 'Mama's Goodies' i Malmö söker en prostituerad för en heltidstjänst. Du är ju kvinna, den kan du söka."
- "Men jag vill inte arbeta med att sälja sex!"
- "Du måste söka, annars meddelar vi A-kassan att du inte har sökt anvisat arbete och du blir utförsäkrad."

Jag kan förstå om det är det här en borgerlig regering strävar efter. Om man legaliserar prostitution kan ju hälften av landets arbetsföra befolkning utförsäkras både från F-kassa och A-kassa. Man kan väl aldrig vara för invalid, eller sjuk, eller oerfaren, för att sälja sex?

Är det dit vi är påväg? Rösta den 7 juni!

Vad har hänt med journalistiken?

Är gammelmedia av idag så rädd för att bli utkonkurrerad att de måste skriva eller visa all populistisk skit som de bara kan nuförtiden? Jag läser en hel del tidningar, både i pappersform och på nätet. Jag blir mörkrädd när jag tänker på det. Som jag ser det finns det två svar på det hela. Antingen har jag blivit smartare och kan läsa mer källkritiskt än tidigare och kan sålla bort skit från värdefullt. Eller så är journalistiken sämre idag än vad den var förr. Jag gissar nog, trots min blinda tro på min förmåga, på alternativ två.

Slå upp en tidning idag, vilken som helst, och börja skumma igenom artiklarna. Jag slår vad om att 8 av 10 gånger så är de artiklar som du fastnar för skrivna av TT. Resten är antagligen lokalproducerad skit som är full av antingen stavfel eller särskrivningar. En annan sak som gör mig förbannad, vart fan har korrekturläsarna tagit vägen? Det är som att titta på Scrubs på TV6, vem fan har översatt den serien? Har de gått in på nätet och laddat ner någon finnig tonårings försök att göra subs? Jag avviker från ämnet, men alvarligt talat, är jag ensam om att bli förbannad på detta?

Det handlade om TT. TT står för Tidningarnas Telegrafbyrå, en fiffig organisation som, innan det fanns internet, samlade ihop ett gäng reportrar på ett och samma ställe som skulle skriva artiklar. Alltihop finansierat gemensamt av tidningarna tillsammans, mycket smart förfarande, man fick nyheterna, men det kostade inte alls lika mycket som att ha en egen anställd. Jag är inte emot idén i sig, det är bara det att det har urartat. Vem som krävt att det ska bli såhär vet jag inte, men något snille är det.

Idag så gör ingen tidning några uppföljande reportage på saker som inte är lokalt, eller har en direkt lokal anknytning. Men när en tidning skriver om fildeling och publicerar sådan här skit? Jag gör en Terry Pratchett och brister ut i ett höglutt: "?"
Vad är det för journalistiskt värde i det här? Det är inte journalistik, det är inte ens ett reportage. Jag hade kunnat hitta ett bättre reportage i Se & Hör. Vad "journalisten" har gjort är att konstatera att Bodström varit på en skola någonstans i Mellansverige, snackat en massa propagandaskit och skrivit ner två citat. Behövs det en journalistutbildning för att skriva ner det? Ingen konfrontation med Bodström, kanske ställa några frågor? Nej, varför det? Det är viktigare att skriva om att Bodström besökt en skola, för politikerna ska ju engagera sig och då måste man rapportera om det. Politikerna ska bli mer jordnära, för problemen vi har idag kräver detta.

Hade inte Bodström kunnat skicka ut ett PM om detta jäval besök istället? Jag blir så förbannad. Intressanta krönikor skrivs varje dag, genomtänkta, kloka, satiriska (är det ett ord?), begrundande, lättsamma, men oftast är de sakliga, trots sina tydligt färgade åsikter. Vad får man läsa för krönikor i "Sveriges ledande morgontidning"? Jo, osaklig skit. Jag har inget emot att personen som skriver har annorlunda åsikter än jag har. Men jag blir fruktansvärt förbannad när någon skriver osanningar, gör medvetet förvanskade paralleller, eller bara i allmänhet har tagit sitt arbete för givet att man tror att man kan skriva vad som helst utan att bli kritiserad.

(Här skulle jag egentligen ha länkat till en artikel med politiskt innehåll, men som ändå skulle ha en journalist undertecknad med något annat än "TT". Jag orkade inte leta efter en, eftersom det i princip är lättare att hitta en sportartikel på fotbollskanalen som har trovärdighet, därför utgår den spydiga kommentaren från inlägget. Jag ber om ursäkt för att ha tagit upp din tid med att skriva ett stycke om just detta.)

Har tidningarna sparkat så många journalister att de inte har möjlighet att bedriva undersökande journalistik längre? Hörde häromdagen på radion om just detta, tidningarnas representant hävdade dock att kvalitén på tidningarna är oförändrad. Samtidigt har upplagorna gått ner, undrar om det beror på internet eller tidningarnas brist på väsentlig information? Måste vara svårt att inte kunna rapportera om Let's Dance varje dag under hela året, varför det är så jävla viktigt att ha en miljon reportrar där och itne i riksdagshuset kan man undra.

Sen är det alltid ett jävla tjôt om att vi inte bryr oss om EU-parlamentet tillräckligt. Undra fan på det, när tidningarna istället för att skriva om saker som händer i EU och i EU-länder, väljer att skriva om vädret! Detta är en av DN:s förstasidesnyheter! Man ska för fan inte klaga på folket för att de är dumma när man själv inte gör något för att de ska kunna ta till sig den nödvändiga information. När man istället faktiskt aktivt arbetar mot att de ska kunna tillskansa sig den informationen.

Jag är jävligt sur.

Musikens under i politiken

Det är mycket snack just nu om vad upphovsrättsbranschen egentligen sysslar med. Alla studier som vi idag ser handlar om och pekar mot att lönsamheten ligger i fri fildelning. Unni Drougge kan ses som exempel på detta hon har dessutom tagit ställning själv.

Varför har inte större bolag sett detta då? Det handlar ju faktiskt egentligen om simpel marknadsekonomi. De stora jättarna som representeras av Djävulen, eller Satan som han också kallas, har tagit fast på marknadsekonomins regler; efterfråga och tillgång. Ett ganska simpelt tankesätt, något som vi alla förstår. Det borde fungera, men det faller på en enda sak. Enkelhet. Men jag predikar väl som vanligt för de redan frälsta.

Vi skulle kunna börja odla vår mat igen, det skulle fungera. Vi kommer inte göra det, trots att det är gratis, för vi vill göra det enklaste. Det bekvämaste. Markandsekonomi fungerar inte om det finns enklare alternativ, eftersom det är en fråga om att ta betalt för att det är enkelt. Vem betalar för något som är krångligare än enkelt? Det krävs något alldeles exceptionellt för att lyckas med det. Så länge producenter tar hutlöst betalt för något som är fruktansvärt mycket enklare att få tag på gratis, kan de inte räkna med att få stöd av sina potentiella konsumenter. Men de kan knappast förbjuda sina konsumenter att använda sig av det som är fritt, eftersom det blir ett problem i sig.

Det är snack om officiell kampanjmusik just nu och även om jag kan förstå argumenten mot att ha politisk musik så ser jag inget direkt problem i det hela. Det kan verka lite kasst att ha en officiell partisång, men att en rörelse har en signaturmelodi är inget konstigt. Vänstern har alla fördelar här, eftersom sånger som handlar om rättvisa och andra ideal som vänstern står för är nästan överrepresenterade inom musiken. Högern får nöja sig med låtar som "Go West" med Pet Shop Boys och inte ens då är det fråga om något som man egentligen kan påstå vara direkt politiskt gångbart. Lee Greenwood hade en politisk hit en gång, med "God Bless the USA", åt Ronald Reagan. Annars är det svalt med högerns kampanjmusik. Vänstern stoltserar med klassiker som "Staten och Kapitalet" för att nämna en, och kan varje dag tillräkna sig ny musik som skulle kunna användas i sin kamp. Det handlar egentligen om vad som är gångbart. Lee Greenwoods låt skulle aldrig fungera i Sverige, eftersom den skulle anses vara för nationalistisk. Vänstern har sin klassiker "Internationalen" och den symboliserar mer än väl vad vänstern står för.

Liberalerna skulle kanske kunna ta någon av sångerna för frihet, men eftersom liberaler oftast tycker att pengar går före frihet (min erfarenhet, bevisa mig gärna fel) och det saknas väldigt mycket musik där man kan uppfatta girighet som något positivt, tycker nog liberaler att det är bättre att inte ha musik alls. Särskilt som sångerna om frihet ofta skrivs av rejäla vänsteranhängare.

Ingen släkt? Inget jäv!

Känner att det är väldigt hopplöst, hela situationen är bara fel. Det känner vi många just nu. Min känsla framhävs dock tusenfalt av det faktum att jag just nu slutar röka. Hållt upp i över en vecka och varje dag känns som ett helvete och en glädje i en härlig blandsaft. Det är alltså mest synd om mig.

Vi hade väl hoppats att det skulle göra någon skillnad, vi trodde väl en sista gång på rättssäkerheten i alla fall. Vi försökte konstatera logiska resonemang om varför det skulle vara rimligt att göra den bedömning vi gjorde. Det är förjävligt vad vi har blivit indoktrinerade att tro att vi faktiskt lever i ett samhälle där vi kan lita på att vi blir behandlade jämlikt och utan förtryck från de med mer makt.

JO har beslutat att det inte var jäv som domaren gjort sig skyldig till, han har inte gjort sig skyldig till något alls. Man hänvisar till att, trots en lång rad av anmälningar, så gör man inte en sådan bedömning under pågående mål. Det är mer än häpnadsväckande, jag trodde att målet var avslutat i tingsrätten och därmed skulle vidare till hovrätten, för att granskas. Att de blivit dömda är väl mer än tydligt att målet är avslutat? Uppenbarligen är det inte så. JK hävdar dessutom att det inte rör sig om jäv överhuvudtaget. Så därför kan vi väl då konstatera för oss själva att när man kan ha ett personligt intresse i att gynna sina polare eller sig själv, då är det inte jäv. Bara om det rör ens släktingar kan det betraktas som jäv. Hade Tomas Norström varit kusin med Monique Wadsted hade det varit uppenbart jäv, men eftersom de nu bara är kompisar finns det inga skäl att tro att de kanske skulle gynna varandra. Vad dumma vi är.

Undrar just hur lång tid det tar innan Piratpartiet seglar förbi Centerpartiet i medlemsantal, när detta blir allmänt känt skulle jag gissa på i övermorgon. Kruxet blir att få alla dessa medlemmar att verkligen rösta, jag hyser fullt förtroende för allas vilja att rösta, men när vi väl är där kanske några faller på mållinjen, eftersom de inte har en jävla aning om hur det hela går till. Jag har försökt förklara lite, jag ställer gärna upp och besvarar eventuella frågor också.

Vi måste sluta tro på att systemet ska beskydda oss, vi har alltför länge suttit och hyst en sorts förhoppning om att samhället utvecklas på det sätt som vi tror är det rätta. En majoritet struntar fullkomligt i vad politik innebär nuförtiden. Vi ser nu en liten ökning, låt oss behålla intresset så att vi kan bygga ett samhälle där vi tillsammans kan känna oss trygga i de rättigheter vi alla vill ha.

Fast jag slutar ju röka och det är nog trots allt mest synd om mig ändå.

Hur röstar man i EU-valet?

Jag tänkte att det kan vara bra med en guide för dem som aldrig har röstat förut. Det är bra att veta hur man gör och jag är förvånad att det inte har funnits någon guide utlagd ännu. Jag vet själv hur det var när jag skulle rösta första gången och jag hade definitivt inga planer på att röstskolka, men det bar ändå emot. Jag kommer länka till valmyndighetens hemsida och till de intressanta sidorna där, allt eftersom vi når dit i förklaringen.

Anledningen till att jag skriver den här guiden är för att jag har förstahandserfarenhet av valarbete eftersom jag vid tre olika val har varit valarbetare. Senast var jag valarbetare 2006, har även arbetat under valet till EMU, 2003 och vid förra EU-valet, 2004. Att rösta är enkelt.

Rösta i valet till EU-parlamentet 2009

Valet 2009 är ett parlamentsval, det berör alltså ingen särskild fråga, förutom vilka personer som ska få lov att representera Sverige i EU-parlamentet under en fem år lång mandatperiod. Vi ska utse 18 ledamöter från Sverige. Alla partier är valbara, om de är registrerade hos valmyndigheten för just det valet. Partier kan vara registrerade för bara en viss typ av val, som exempelvis kommunalval.

I ett riksdagsval röstar man även till kommunen och landstinget, då handlar det om tre olika valsedlar i olika färger. Till EU-parlamentet handlar det om en (1) valsedel.

Vad behövs?

Först och främst ska du ha ett röstkort, på det kan du läsa vilket distrikt du tillhör, vilken adress din vallokal har och i vilka val du har rösträtt i. Som jag förklarat tidigare kommer du ha rätt att rösta i EU-parlamentet, eftersom det är det enda valet som hålls i år. Du står med i röstlängden för det distrikt du tillhör. Röstlängden är en lista med namn och personnummer på alla som tillhör ett distrikt samt innehar rösträtt. För att du ska ha lov att rösta måste du alltså finnas med i röstlängden, du måste därför gå till den anvisade vallokal som finns utskriven på ditt röstkort, du finns inte i fler än en röstlängd.

När du ska rösta i en vallokal är det inget tvång att ha med sig röstkortet. Det underlättar för valarbetarna eftersom din plats i röstlängden står utskriven på röstkortet och röstförfarandet går snabbare. Vad du måste ha med dig är dock en godkänd identitetshandling (ID-kort, Pass, körkort), eller att du har med dig en person som kan intyga att du är den du utger dig för att vara. Den som intygar din identitet måste själv identifiera sig med en id-handling.

Det du behöver är alltså följande:

1. Röstkort (för att veta var du ska rösta någonstans)
2. Identitetshandling (Pass, ID-kort eller körkort)

Mer krävs inte. Nu går vi vidare till själva röstningen.

Rösta på valdagen

Du ska ha med dig:

1. ID-handling (Körkort, ID-kort eller Pass)
2. Röstkort (inget krav)

På valdagen, den 7 juni, kommer du att promenera in i din vallokal (adressen finns på ditt röstkort) och bemötas av valarbetare. Dessa ska hjälpa dig att komma igång med röstningen. De ska visa dig var valmaterialet finns och sedan visa dig till en skärm som du ska gå bakom. Oftast delar valarbetaren ut kuvert åt medborgaren. Du kan ställa vilka frågor du vill till valarbetaren, de ska agera helt neutralt, utan partisympatier och ska inte på något sätt styra dig i ditt val, enbart hjälpa dig genomföra det.

Värt att tänka på är att du heller inte har rätt att propagera i vallokalen eller dess direkt angränsande område. Du får alltså inte försöka påverka någon i hur de ska rösta väl inne i lokalen eller i anslutning till den, detsamma gäller naturligtvis för andra. Utanför vallokalen, på behörigt avstånd får propaganda framföras, dock inte om det uppfattas som störande för själva röstningen. Det är också förbjudet att förhindra människor att nå röstlokalen, genom blockad eller liknande.

Valblanketterna ligger oftast uppradade på ett bord i eller precis i anslutning till vallokalen. Du kan fritt välja vilka blanketter du vill ha med dig, ingen får lov att kränka din valhemlighet. Valhemlighet innebär att du har rätt att inte avslöja vilket parti du röstar på.

Du går bakom en skärm och där ska penna finnas, så att du kan kryssa eller skriva på valblanketten. Längre ner, på förtidsröstning finns en utförligare beskrivning om hur du ska skriva, för att det ska bli rätt när du röstar.

Efter att du lagt ner valsedeln i kuvertet och klistrat igen detta, går du fram till valförrättarna, de förklarar för dig vad du ska göra. Du lämnar ifrån dig kuvertet och din id-handling tillsammans med eventuellt röstkort. Valförättarna kontrollerar att kuvertet är korrekt igenklistrat samt att valsedeln syns på korrekt sätt, bockar av dig i röslängden och din röst läggs i valurnan.

Därefter är det klart.

Förtidsröstning

Du ska ha med dig:

1. Id-handling (Pass, ID-kort eller körkort)
2. Röstkort (krav för förtidsröstning)

Om du vill försäkra dig om en garanterat lugn söndag den 7 juni (baksmälla och annat som kan ha utlösts av eventuellt festande), kan du förebygga eventuellt soffliggande med att poströsta, eller förtidsrösta.

För att förtidsrösta krävs att du har med dig ditt röstkort och en id-handling. Anledningen till att du behöver röstkortet ska förklaras om en stund. Valmyndigheten kommer i början av maj att annonsera ut vilka lokaler som kommer vara till för förtidsröstning. Tidigare har Posten ansvarat för förtidsröstningen (därav smeknamnet poströstning), då gick man till sitt lokala postkontor och röstade, men efter vad jag fått uppgifter om är det inte så det ska gå till längre.

Posten har stängt ner alltförmånga kontor och kan därför inte erbjuda en landsomfattande service och har därför beslutat att inget postkontor ska sköta förtidsröstningen. Jag kan naturligtvis ha fel, så kolla upp på valmyndigheten i vilket fall som helst, men räkna inte med att det bara är att gå in på Posten som förr i tiden.

Själva röstningsförfarandet går till så att du äntrar lokalen, den ska tillhandahålla valblanketter för alla partier som fått mer än 1% (en procent) i senaste valet till EU eller riksdag. Partier som ställer upp i valet kan även själva lägga ut valblanketter, detta är fullt tillåtet. Det ska även finnas valblanketter som är blanka, där man själv kan skriva in sitt val av parti. När man skriver i ett partinamn själv ska man tänka på stavningen, det är väldigt viktigt att stavningen blir korrekt.

Skriver du:

"Pirat partiet" (särskrivning),

"Pirat Partiet" (särskrivning och två stora bokstäver),

"PiratPartiet" (två stora bokstäver)

eller "piratpartiet" (enbart små bokstäver)

Då kommer dessa röster visserligen att räknas, men de kommer räknas under den stavningsformen. Alltså kommer inte Piratpartiet kunna räkna dessa röster som sina om så sker. För att lägga din röst på Piratpartiet måste du alltså noggrant skriva:

Piratpartiet (en stor bokstav, ingen särskrivning)

Värt att notera är att s.k. "blanka röster" inte räknas, man kan alltså inte rösta blankt, då detta räknas som en felaktig röst och därmed ogillas i räkningen. Du får heller inte stoppa i fler än en valsedel i kuvertet, då detta räknas som felaktig röstning och rösten blir ogiltig.

Du plockar alltså på dig valsedlar som du vill ha med dig, går bakom en av skrämarna och skriver (om det behövs) namnet på partiet och stoppar ner valsedeln i kuvertet. Kontrollera att det inte finns fler än en (1) valsedel inuti kuvertet när du klistrar igen det, även om det är två likadana.

Gå fram till röstförrättaren och lämna fram din id-handling tillsammans med kuvertet och ditt röstkort. Jag skrev tidigare att röstkortet inte var nödvändigt, men när du förtidsröstar är det så. Anledningen är att du ska ha möjlighet att ändra din röst ända fram till stängningen av vallokalen på valdagen. Din röst förvaras därför i ett förslutet kuvert tillsammans med ditt röstkort i vallokalen fram till stängning den 7 juni.

Därefter är det klart, du kan lugnt festa loss den 6 juni om du vill och sedan ta dig tid att propagera en sista gång inför valet utan att oroa dig för att inte hinna rösta.

Länkar till bloggar som har med Piratpartiet och EU-valet att göra: Emmas blogg, Anna Troberg, Rick Falkvinge, Callandrella, Enligt min humla, Christian Engström

Är det något som är fel, kontakta mig gärna, så ska jag åtgärda det. Kopiera gärna och sprid ut.

Är detta toppen på civilisationstrappan?

Franska revolutionen och den amerikanska revolutionen är stordåd, det får vi lära oss i skolan. Det var början till den demokratiska värld vi idag ser och lever i, då mänskliga rättigheter som yttrandefrihet o.dyl. fastställdes. Trots detta tycks det råda någon form av konservatism bland de liberala medierna. För jag håller med, de två stora revolutionerna var något av det viktigaste som hänt vår värld. Men jag undrar vad som hade skett om man hade resonerat på samma sätt som DN vill att vi sak resonera idag, på 1700-talet; "så länge det inte finns något konkret och bra alternativ till upphovsrätten bör vi hålla fast vid lagen och försvara den". Då är ändå inte upphovsrätten den viktigaste frågan i det här debaclet, även om den har en stor roll i det hela.

För att återgå till DN:s resonemang om att man ska hålla fast vid lagarna eftersom det ännnu inte finns något alternativ. Den amerikanska revolutionen kan påstås ha betytt mycket och det med rätta, men den hade sitt ursprung i att amerikanerna inte ville betala skatt till den brittiska kronan. Det var lag på att betala skatt till kronan och dessa "anarkister", för att använda oss av DN:s språkbruk, ville alltså bryta mot lagen.

Liknande scenario återfinner vi i förstadiet till den franska revolutionen. Adeln och prästerskapets makt inskränkte på övriga medborgares rättigheter (som de själva ansåg sig ha, i själva verket hade de inga, i lagens mening). I slutändan avskaffades adeln och prästerna fråntogs sin makt.

DN och dess gelikar i massmedia vill hävda att det alltså hade varit bättre om den franska och den amerikanska revolutionen aldrig hade ägt rum? Eftersom man bröt mot rådande lagstiftning, trots att den rådande lagstiftningen ansågs felaktig. Eller är det ett regelrätt slag man måste utkämpa för att det ska räknas som ett fullgott alternativ? Jamen, hävdar kritiker till Piratpartiet, det är ingen majoritet som är emot rådande upphovsrätt. Nej, men det är heller ingen stark majoritet som ställer sig bakom den, det är två läger bestående av en minoritet av befolkningen som anser att detta är viktiga frågor, övriga bryr sig inte nämnvärt. Men dessa två grupper står i direkt relation till varandra och frågan är bara vem som slutligen ska vika sig. Vår sida växer dessutom markant dag för dag, till följd av den andra sidans fatala misstag.

Kanske ska tilläggas dock att det säkerligen inte handlade om någon överväldigande majoritet som slöt upp i kampen mot överheten i de två nämnda revolutionerna. Snarare var det så att en liten grupp ställde sig upp för att sedan med övertygelse få med sig den stora passiva massan. Historien skrivs av segraren och i det här kriget vi nu står inför, men som vi inte velat ha, kommer vi göra allt för att segra.

För att synas i verkligheten

Jag är medlem i två partier. Vänsterpartiet och Piratpartiet, de två partier jag anser kan försvara sig bäst inför mina ideologiska krav. Skulle det vara riksdagsval idag skulle jag rösta pirat, rakt av, trots finanskris, personlig kris och "jag-blir-trettio-om-mindre-än-fyra-år"-kris. Piratpartiet vill värna om min rätt att skaffa information, min rätt att säga vad jag tycker, min rätt att kultivera mig och framförallt min rätt att skriva här. Andra partier säger att de vill exakt samma sak och jag tror att det är ett av problemen vi måste inse.

Piratpartiet anses inte vara ett parti att räkna med. För oss som tillbringar en stor del av vår lediga tid (för somliga all sin tid) på nätet är det ganska naturligt att Piratpartiet är det självklara valet. Vi har insett faran i lagar som IPRED och FRA. Nätbesökare som sporadiskt klickar sig in för att eventuellt kolla sin Facebook eller eventuellt sin mail är sällan anhängare av Piratpartiet. Kulturpersonligheter som har hög status stöder knappast Piratpartiet, även om det ser ut som att det kan bli en ändring på det nu.

Med alla dessa människor (majoriteten är faktiskt inte internetanvändare på riktigt) som inte förstår hur det påverkar dem att staten inskränker på internets gränser, är det inte konstigt att Piratpartiet anses vara ett missnöjesparti. För en icke- eller sällananvändare av internet är frågor om fri tillgänglighet till information oförståeligt. Vi måste därför använda oss av terminologi som är intressant och lätthanterbar för 50+ i gemen. Vi måste göra liknelser som är synonyma med vad våra potentiella sympatisörer har erfarenhet av. Vi måste framförallt använda oss av medier som är allmänna, hur avogt och irriterande det nu än må vara.

Våra bloggar är lästa av framförallt sympatisörer för våran sak, som själva bara vidarebefodrar till andra sympatisörer. Detta beror på att vårt medium på sätt och vis är stängt för andra, trots eller kanske pga lättilgängligheten. Jag hade själv till en början svårt att tro att något som skrevs på internet kunde vara reellt seriöst menat. Internet var ett ställe där man kunde hitta roliga filmklipp och dåliga skämt, men inget annat. Idag ser det annorlunda ut, men vi har inte delat med oss till den äldre generationen.

Vi måste därför använda oss av medier som de använder sig av, dagstidningar, gratistidningar, reklam. Vi skriver blogginlägg, de läser insändarna i tidningen. Det finns faktiskt människor som läser dagens ros och ris, trots att de inte känner någon som notiserna handlar om.

Det viktigaste utav allt är att vi måste fokusera på de frågor som är viktigast; hur farliga är egentligen lagar som IPRED och FRA? Vi måste förklara vad dessa lagar innebär på riktigt, majoriteten av folket tror att IPRED enbart handlar om fildelning. Ingen vet att det faktiskt handlar om att i princip förbjuda hela internettjänster så som de är utformade idag, tjänster som de själva antagligen använder sig av. De tror att det bara handlar om internet, när det faktiskt handlar om all typ av information som man kan sätta upphovsrättsbomärke på. För det är vad som kommer, med ACTA. Vi måste tala med de äldre, för när vi väl fått dem att lyssna kommer varje person över 50 vara värd fyra personer i tonåren i framtida debatter.

Vi måste synas i verkligheten.

Det är ok att skrämmas

Det är tydligen beundransvärt att skrämma små barn till lydnad, även om det inte finns några statistiskt säkerställda siffror på hur fildelningens minskning påverkat den "lagliga" handeln. "Ipred handlar om att få in folk i den lagliga fållan", säger man, utan någon som helst självkritik. Det är fruktansvärt frustrerande att tala till en en vägg och IFPI och Anti-Piratbyrån är betongfundament. Man ska inte förändra något i sin världsbild, kompromisser är för mesar. Att man talar om människor som boskap och anser att de ska förhålla sig till företagen som nickedockor, är bara några saker som upprör.

Det är ingen som ställer de väsentliga frågorna till kreatörerna av det som faktiskt är centralt i hela debatten. Skulle konstnärerna sluta skapa om de inte blev "skyddade" av IPRED? Frågan jag ställer mig, är konstnärerna bara intresserade av att tjäna en massa pengar? Per Gessle har exempelvis aldrig varit intressant för mig, så att han gnäller om utebliven vinst rör mig inte i ryggen. Jag skulle aldrig ladda ner någon av hans skitmusik ändå. Oftast är motståndarna till fildelning bland musikerna de som är egna företagare eller som aldrig har spelningar. De får väl in sina pengar genom att deras musik släpps på samlingsalbum? Så jag förstår att de blir upprörda när ingen köper sådan skit längre.

Även om det finns en önskan om att IPRED ska försvinna så behöver man inte vara för fildelning. Jag kan även förstå det logiska i resonemanget "det går inte att konkurrera med gratis", men Loka och Ramlösa har med all önskvärd tydlighet lyckats relativt bra med det.

Hitler var också demokratisk

Har haft en diskussion kring det här med demokrati på jobbet ett tag nu. Efter att efter många turer och om och men, kommit fram till att det var vikingarnas fel att vi just nu upplever den värsta finanskrisen sedan 1929, har vi kommit till en annan fråga. Vad är demokratiskt?

IPRED röstades ju igenom ganska så smärtfritt, med en mer än kvalificerad majoritet i riksdagen. Vi blev delvis förblindade av den tidigare nämnda krisen och lät det relativt ostört passera, utom några få. Jag själv var inte heller särskilt engagerad just då, jag hade annat att tänka på, blöjbyten och hur vi skulle ha råd att köpa mat till familjen bland annat.

I alla fall har vi diskuterat det här med IPRED och Ipredia, väldigt mycket nu. Jag tror dessutom att man börjar bli en aning trött på mig inne på Posten, eftersom jag vägrar hålla käft. Vad är egentligen demokrati? Ska vi acceptera att riksdagen beslutar om än det ena än det andra åt oss, när vi knappt har möjlighet att göra oss hörda för att ventilera vårt missnöje?

Ingen i valrörelsen påstod att om vi röstade på ett visst parti skulle vi få lagar som gjorde det mer eller mindre oproblematiskt för privatpersoner och företag att spåra och bötfälla oss. Hade vi vetat om det hade vi antagligen aldrig haft en regeringskonstellation som liknar den vi idag ser, eller så kanske vi hade det? Att hävda att det är demokratiskt att stifta lagar bara för att riksdagen är den som gör det och att riksdagen är vald av folket är ett argumentationsfel. Riksdagen ska upprätthålla våra intressen och skydda oss från inskränkningar i våra rättigheter. IPRED och FRA är motsatsen till detta, det är inskränkande på våra rättigheter. Om en majoritet röstar för att avskaffa demokratin, bör den då avskaffas, eftersom det då är ett demokratiskt beslut?

Jag skiter i om jag bryter mot Godwins lag, jag åberopar ett negligerande av lagen eftersom det i båda fallen handlar om brott mot de mänskliga rättigheterna. Huruvida demokratiska beslut alltid ska accepteras, med argumentet att de är demokratiska beslut.

En liknelse i form av Tyskland på trettiotalet är nödvändig nu. Hitler gick knappast ut med att han skulle avskaffa demokratin i Tyskland, inte heller att han skulle avrätta människor pga ras eller sexuell läggning. Hans parti blev demokratiskt inröstat i parlamentet och de fick slutligen en majoritet, som beslutade att Hitler skulle få styra. Med IPRED-anhängarnas logik var det alltså inget fel med att avrätta judar och homosexuella, eftersom det var demokratiskt riktiga beslut? Det tycker man naturligtvis inte.

Man kan hävda att Hitler bröt mot de mänskliga rättigheterna, men ett inskränkande på yttrandefriheten (som IPRED faktiskt är tillsammans med FRA), är minst lika mycket brott mot mänskliga rättigheter som det Nazi-Tyskland höll på med. Är demokratiska beslut alltid godtagbara, ska vi alltid rätta oss efter dessa?

Politiken är bara ännu en underhållningsform

Gick in på Politikerbloggen och fick en smäll på käften direkt. Det första jag möts av är gigantiska bokstäver som fullkomligt skriker: Avslöjande. "Vad är det här för jävla sida", undrar jag. Jo det är tydligen den blogg som ska vara mest förtroendeingivande i hela bloggsfären i Sverige, vad gäller politik.

Personligen tycker jag att det är en orgie mellan kvällstidningar, veckopress och internet. Vem bryr sig om avslöjanden som: "Reinfeldt klar för Almedalen i år", eller "Partiledare raggar sängkamrater på nätet"? För det första, ett avslöjande är när någonting försöks hållas hemligt, men de facto blir avslöjat, annars är det ett förmedlande av information som tillgängliggjorts. Som i fallet med artikeln där det avslöjas att Rick Falkvinge raggar tjejer på internet, det är Rick själv som skrivit på sin Facebook att han ville "ha lite mys". Då är det inget avslöjande, punkt. Att sedan andra reagerar över detta på löjliga sätt och försöker banka in idiotiska tolkningar gör hela situationen än mer tråkig.

Vad gäller att Reinfeldt ska åka till Almedalen och tala under politikerveckan är det ungefär lika uppseendeväckande som att jag har två ben och kan gå. "Va, en politiker? Som ska tala under Almedalsveckan? Är han Statsminister också?" Vad är det för fel på människor idag? Den här s.k. Politikerbloggen skriver om populistisk skit och är antagligen kopplad i ledband av traditionella medier. Alltså, "skriv inget uppseendeväckande som skulle kunna inverka menligt på våran egen agenda".

Jag är inte alls avundsjuk på läsarsiffrorna som Politikerbloggen har. Tvärtom, det känns skönt att ingen läser något av vad jag skrivit, då behöver jag inte ta ansvar och försvara mig heller. Jag tycker bara att det är så löjligt att vi måste reducera allt i samhället idag till underhållning för att vi ska intressera oss överhuvudtaget. Politik är kul, javisst, men jag behöver inget TV-program där det sitter en person som ska försöka lätta upp stämningen med några stillsamma skämt om politik, för att tycka det. Jag är en sådan person som slår på debatter i riksdagen för att det är intressant och spännande i sig. Jag skulle visserligen skratta om en clown sprang fram och drog i Anders Borgs hästsvans, men det skulle inte vara positivt för mitt politiska intresse.

Får vi be om största möjliga tystnad!

Det är så tyst. Inget hörs överhuvudtaget längre. Ingen skriver, ingen debatterar, ingen tycker. Vi ska inte diskutera politik på arbetet, inte hemma, inte med vänner, inte med släkten. Vi ska vara rädda. Rädda för terrorister, för varsel, för arbetslösheten, för att protestera.
Dagligen inskränker man på våra rättigheter i samhället, retoriken är så välutvecklad att vi knappt har något att säga emot längre. Vem kan protestera mot att göra det svårare för terrorister att begå brott? Vem kan protestera mot att pedofiler ska jagas när de surfar barnporr? Vem kan egentligen ifrågasätta att regeringen förhåller sig passiv till ekonomiska problem vi har i samhället? Det finns ju ingen tydlig opposition som förmedlar ett alternativ.

Medierna rapporterar inte längre om den verkliga politiken, om man gör det får man inga läsare. Istället rapporteras det om skvaller, vem har knullat med vem bland topparna i riksdagshuset?
Visst, då och då dyker det upp en och annan fyndig kommentar från en ledarsida här och där, men det är aldrig längre den klockrena, vassa granskningen som förmedlas. Det är klart, vem vill tjalla på sin polare? För nog är det väl så? Cheferna i medierna är bundisar med dem som sitter vid makten, då och då slängs ett ben ut för att tillfredställa den hungriga pöbeln, men annars är det inget som fyller ett riktigt politiskt värde. Ingen skriver om den stora jakten på barnen.
De som innehar makten idag, både i media, den privata sfären och politikerna i riksdagen, ingen av dessa är fullt på det klara med vad tekniken innebär. Man stiftar lagar som kriminaliserar tio procent av befolkningen, samtidigt vill man inte inse att lagar ska stiftas för att beskydda människor. När tio procent anser att det de gör inte är fel, då är det de facto inte fel. Då är det ett paradigmskifte.

På internet finns information från hundratals engagerade, pålästa människor. De skriver om sin frustration och sina drömmar om framtiden.

Men annars är det tyst.