lördag 25 april 2009
Musikens under i politiken
Varför har inte större bolag sett detta då? Det handlar ju faktiskt egentligen om simpel marknadsekonomi. De stora jättarna som representeras av Djävulen, eller Satan som han också kallas, har tagit fast på marknadsekonomins regler; efterfråga och tillgång. Ett ganska simpelt tankesätt, något som vi alla förstår. Det borde fungera, men det faller på en enda sak. Enkelhet. Men jag predikar väl som vanligt för de redan frälsta.
Vi skulle kunna börja odla vår mat igen, det skulle fungera. Vi kommer inte göra det, trots att det är gratis, för vi vill göra det enklaste. Det bekvämaste. Markandsekonomi fungerar inte om det finns enklare alternativ, eftersom det är en fråga om att ta betalt för att det är enkelt. Vem betalar för något som är krångligare än enkelt? Det krävs något alldeles exceptionellt för att lyckas med det. Så länge producenter tar hutlöst betalt för något som är fruktansvärt mycket enklare att få tag på gratis, kan de inte räkna med att få stöd av sina potentiella konsumenter. Men de kan knappast förbjuda sina konsumenter att använda sig av det som är fritt, eftersom det blir ett problem i sig.
Det är snack om officiell kampanjmusik just nu och även om jag kan förstå argumenten mot att ha politisk musik så ser jag inget direkt problem i det hela. Det kan verka lite kasst att ha en officiell partisång, men att en rörelse har en signaturmelodi är inget konstigt. Vänstern har alla fördelar här, eftersom sånger som handlar om rättvisa och andra ideal som vänstern står för är nästan överrepresenterade inom musiken. Högern får nöja sig med låtar som "Go West" med Pet Shop Boys och inte ens då är det fråga om något som man egentligen kan påstå vara direkt politiskt gångbart. Lee Greenwood hade en politisk hit en gång, med "God Bless the USA", åt Ronald Reagan. Annars är det svalt med högerns kampanjmusik. Vänstern stoltserar med klassiker som "Staten och Kapitalet" för att nämna en, och kan varje dag tillräkna sig ny musik som skulle kunna användas i sin kamp. Det handlar egentligen om vad som är gångbart. Lee Greenwoods låt skulle aldrig fungera i Sverige, eftersom den skulle anses vara för nationalistisk. Vänstern har sin klassiker "Internationalen" och den symboliserar mer än väl vad vänstern står för.
Liberalerna skulle kanske kunna ta någon av sångerna för frihet, men eftersom liberaler oftast tycker att pengar går före frihet (min erfarenhet, bevisa mig gärna fel) och det saknas väldigt mycket musik där man kan uppfatta girighet som något positivt, tycker nog liberaler att det är bättre att inte ha musik alls. Särskilt som sångerna om frihet ofta skrivs av rejäla vänsteranhängare.
fredag 24 april 2009
Ingen släkt? Inget jäv!
Vi hade väl hoppats att det skulle göra någon skillnad, vi trodde väl en sista gång på rättssäkerheten i alla fall. Vi försökte konstatera logiska resonemang om varför det skulle vara rimligt att göra den bedömning vi gjorde. Det är förjävligt vad vi har blivit indoktrinerade att tro att vi faktiskt lever i ett samhälle där vi kan lita på att vi blir behandlade jämlikt och utan förtryck från de med mer makt.
JO har beslutat att det inte var jäv som domaren gjort sig skyldig till, han har inte gjort sig skyldig till något alls. Man hänvisar till att, trots en lång rad av anmälningar, så gör man inte en sådan bedömning under pågående mål. Det är mer än häpnadsväckande, jag trodde att målet var avslutat i tingsrätten och därmed skulle vidare till hovrätten, för att granskas. Att de blivit dömda är väl mer än tydligt att målet är avslutat? Uppenbarligen är det inte så. JK hävdar dessutom att det inte rör sig om jäv överhuvudtaget. Så därför kan vi väl då konstatera för oss själva att när man kan ha ett personligt intresse i att gynna sina polare eller sig själv, då är det inte jäv. Bara om det rör ens släktingar kan det betraktas som jäv. Hade Tomas Norström varit kusin med Monique Wadsted hade det varit uppenbart jäv, men eftersom de nu bara är kompisar finns det inga skäl att tro att de kanske skulle gynna varandra. Vad dumma vi är.
Undrar just hur lång tid det tar innan Piratpartiet seglar förbi Centerpartiet i medlemsantal, när detta blir allmänt känt skulle jag gissa på i övermorgon. Kruxet blir att få alla dessa medlemmar att verkligen rösta, jag hyser fullt förtroende för allas vilja att rösta, men när vi väl är där kanske några faller på mållinjen, eftersom de inte har en jävla aning om hur det hela går till. Jag har försökt förklara lite, jag ställer gärna upp och besvarar eventuella frågor också.
Vi måste sluta tro på att systemet ska beskydda oss, vi har alltför länge suttit och hyst en sorts förhoppning om att samhället utvecklas på det sätt som vi tror är det rätta. En majoritet struntar fullkomligt i vad politik innebär nuförtiden. Vi ser nu en liten ökning, låt oss behålla intresset så att vi kan bygga ett samhälle där vi tillsammans kan känna oss trygga i de rättigheter vi alla vill ha.
Fast jag slutar ju röka och det är nog trots allt mest synd om mig ändå.
tisdag 21 april 2009
Hur röstar man i EU-valet?
Anledningen till att jag skriver den här guiden är för att jag har förstahandserfarenhet av valarbete eftersom jag vid tre olika val har varit valarbetare. Senast var jag valarbetare 2006, har även arbetat under valet till EMU, 2003 och vid förra EU-valet, 2004. Att rösta är enkelt.
Rösta i valet till EU-parlamentet 2009
Valet 2009 är ett parlamentsval, det berör alltså ingen särskild fråga, förutom vilka personer som ska få lov att representera Sverige i EU-parlamentet under en fem år lång mandatperiod. Vi ska utse 18 ledamöter från Sverige. Alla partier är valbara, om de är registrerade hos valmyndigheten för just det valet. Partier kan vara registrerade för bara en viss typ av val, som exempelvis kommunalval.
I ett riksdagsval röstar man även till kommunen och landstinget, då handlar det om tre olika valsedlar i olika färger. Till EU-parlamentet handlar det om en (1) valsedel.
Vad behövs?
Först och främst ska du ha ett röstkort, på det kan du läsa vilket distrikt du tillhör, vilken adress din vallokal har och i vilka val du har rösträtt i. Som jag förklarat tidigare kommer du ha rätt att rösta i EU-parlamentet, eftersom det är det enda valet som hålls i år. Du står med i röstlängden för det distrikt du tillhör. Röstlängden är en lista med namn och personnummer på alla som tillhör ett distrikt samt innehar rösträtt. För att du ska ha lov att rösta måste du alltså finnas med i röstlängden, du måste därför gå till den anvisade vallokal som finns utskriven på ditt röstkort, du finns inte i fler än en röstlängd.
När du ska rösta i en vallokal är det inget tvång att ha med sig röstkortet. Det underlättar för valarbetarna eftersom din plats i röstlängden står utskriven på röstkortet och röstförfarandet går snabbare. Vad du måste ha med dig är dock en godkänd identitetshandling (ID-kort, Pass, körkort), eller att du har med dig en person som kan intyga att du är den du utger dig för att vara. Den som intygar din identitet måste själv identifiera sig med en id-handling.
Det du behöver är alltså följande:
- Röstkort (för att veta var du ska rösta någonstans)
- Identitetshandling (Pass, ID-kort eller körkort)
Mer krävs inte. Nu går vi vidare till själva röstningen.
Rösta på valdagen
Du ska ha med dig:
- ID-handling (Körkort, ID-kort eller Pass)
- Röstkort (inget krav)
På valdagen, den 7 juni, kommer du att promenera in i din vallokal (adressen finns på ditt röstkort) och bemötas av valarbetare. Dessa ska hjälpa dig att komma igång med röstningen. De ska visa dig var valmaterialet finns och sedan visa dig till en skärm som du ska gå bakom. Oftast delar valarbetaren ut kuvert åt medborgaren. Du kan ställa vilka frågor du vill till valarbetaren, de ska agera helt neutralt, utan partisympatier och ska inte på något sätt styra dig i ditt val, enbart hjälpa dig genomföra det.
Värt att tänka på är att du heller inte har rätt att propagera i vallokalen eller dess direkt angränsande område. Du får alltså inte försöka påverka någon i hur de ska rösta väl inne i lokalen eller i anslutning till den, detsamma gäller naturligtvis för andra. Utanför vallokalen, på behörigt avstånd får propaganda framföras, dock inte om det uppfattas som störande för själva röstningen. Det är också förbjudet att förhindra människor att nå röstlokalen, genom blockad eller liknande.
Valblanketterna ligger oftast uppradade på ett bord i eller precis i anslutning till vallokalen. Du kan fritt välja vilka blanketter du vill ha med dig, ingen får lov att kränka din valhemlighet. Valhemlighet innebär att du har rätt att inte avslöja vilket parti du röstar på.
Du går bakom en skärm och där ska penna finnas, så att du kan kryssa eller skriva på valblanketten. Längre ner, på förtidsröstning finns en utförligare beskrivning om hur du ska skriva, för att det ska bli rätt när du röstar.
Efter att du lagt ner valsedeln i kuvertet och klistrat igen detta, går du fram till valförrättarna, de förklarar för dig vad du ska göra. Du lämnar ifrån dig kuvertet och din id-handling tillsammans med eventuellt röstkort. Valförättarna kontrollerar att kuvertet är korrekt igenklistrat samt att valsedeln syns på korrekt sätt, bockar av dig i röslängden och din röst läggs i valurnan.
Därefter är det klart.
Förtidsröstning
Du ska ha med dig:
- Id-handling (Pass, ID-kort eller körkort)
- Röstkort (krav för förtidsröstning)
Om du vill försäkra dig om en garanterat lugn söndag den 7 juni (baksmälla och annat som kan ha utlösts av eventuellt festande), kan du förebygga eventuellt soffliggande med att poströsta, eller förtidsrösta.
För att förtidsrösta krävs att du har med dig ditt röstkort och en id-handling. Anledningen till att du behöver röstkortet ska förklaras om en stund. Valmyndigheten kommer i början av maj att annonsera ut vilka lokaler som kommer vara till för förtidsröstning. Tidigare har Posten ansvarat för förtidsröstningen (därav smeknamnet poströstning), då gick man till sitt lokala postkontor och röstade, men efter vad jag fått uppgifter om är det inte så det ska gå till längre.
Posten har stängt ner alltförmånga kontor och kan därför inte erbjuda en landsomfattande service och har därför beslutat att inget postkontor ska sköta förtidsröstningen. Jag kan naturligtvis ha fel, så kolla upp på valmyndigheten i vilket fall som helst, men räkna inte med att det bara är att gå in på Posten som förr i tiden.
Själva röstningsförfarandet går till så att du äntrar lokalen, den ska tillhandahålla valblanketter för alla partier som fått mer än 1% (en procent) i senaste valet till EU eller riksdag. Partier som ställer upp i valet kan även själva lägga ut valblanketter, detta är fullt tillåtet. Det ska även finnas valblanketter som är blanka, där man själv kan skriva in sitt val av parti. När man skriver i ett partinamn själv ska man tänka på stavningen, det är väldigt viktigt att stavningen blir korrekt.
Skriver du:
"Pirat partiet" (särskrivning),
"Pirat Partiet" (särskrivning och två stora bokstäver),
"PiratPartiet" (två stora bokstäver)
eller "piratpartiet" (enbart små bokstäver)
Då kommer dessa röster visserligen att räknas, men de kommer räknas under den stavningsformen. Alltså kommer inte Piratpartiet kunna räkna dessa röster som sina om så sker. För att lägga din röst på Piratpartiet måste du alltså noggrant skriva:
Piratpartiet (en stor bokstav, ingen särskrivning)
Värt att notera är att s.k. "blanka röster" inte räknas, man kan alltså inte rösta blankt, då detta räknas som en felaktig röst och därmed ogillas i räkningen. Du får heller inte stoppa i fler än en valsedel i kuvertet, då detta räknas som felaktig röstning och rösten blir ogiltig.
Du plockar alltså på dig valsedlar som du vill ha med dig, går bakom en av skrämarna och skriver (om det behövs) namnet på partiet och stoppar ner valsedeln i kuvertet. Kontrollera att det inte finns fler än en (1) valsedel inuti kuvertet när du klistrar igen det, även om det är två likadana.
Gå fram till röstförrättaren och lämna fram din id-handling tillsammans med kuvertet och ditt röstkort. Jag skrev tidigare att röstkortet inte var nödvändigt, men när du förtidsröstar är det så. Anledningen är att du ska ha möjlighet att ändra din röst ända fram till stängningen av vallokalen på valdagen. Din röst förvaras därför i ett förslutet kuvert tillsammans med ditt röstkort i vallokalen fram till stängning den 7 juni.
Därefter är det klart, du kan lugnt festa loss den 6 juni om du vill och sedan ta dig tid att propagera en sista gång inför valet utan att oroa dig för att inte hinna rösta.
Länkar till bloggar som har med Piratpartiet och EU-valet att göra: Emmas blogg, Anna Troberg, Rick Falkvinge, Callandrella, Enligt min humla, Christian Engström
Är det något som är fel, kontakta mig gärna, så ska jag åtgärda det. Kopiera gärna och sprid ut.
lördag 18 april 2009
Är detta toppen på civilisationstrappan?
För att återgå till DN:s resonemang om att man ska hålla fast vid lagarna eftersom det ännnu inte finns något alternativ. Den amerikanska revolutionen kan påstås ha betytt mycket och det med rätta, men den hade sitt ursprung i att amerikanerna inte ville betala skatt till den brittiska kronan. Det var lag på att betala skatt till kronan och dessa "anarkister", för att använda oss av DN:s språkbruk, ville alltså bryta mot lagen.
Liknande scenario återfinner vi i förstadiet till den franska revolutionen. Adeln och prästerskapets makt inskränkte på övriga medborgares rättigheter (som de själva ansåg sig ha, i själva verket hade de inga, i lagens mening). I slutändan avskaffades adeln och prästerna fråntogs sin makt.
DN och dess gelikar i massmedia vill hävda att det alltså hade varit bättre om den franska och den amerikanska revolutionen aldrig hade ägt rum? Eftersom man bröt mot rådande lagstiftning, trots att den rådande lagstiftningen ansågs felaktig. Eller är det ett regelrätt slag man måste utkämpa för att det ska räknas som ett fullgott alternativ? Jamen, hävdar kritiker till Piratpartiet, det är ingen majoritet som är emot rådande upphovsrätt. Nej, men det är heller ingen stark majoritet som ställer sig bakom den, det är två läger bestående av en minoritet av befolkningen som anser att detta är viktiga frågor, övriga bryr sig inte nämnvärt. Men dessa två grupper står i direkt relation till varandra och frågan är bara vem som slutligen ska vika sig. Vår sida växer dessutom markant dag för dag, till följd av den andra sidans fatala misstag.
Kanske ska tilläggas dock att det säkerligen inte handlade om någon överväldigande majoritet som slöt upp i kampen mot överheten i de två nämnda revolutionerna. Snarare var det så att en liten grupp ställde sig upp för att sedan med övertygelse få med sig den stora passiva massan. Historien skrivs av segraren och i det här kriget vi nu står inför, men som vi inte velat ha, kommer vi göra allt för att segra.
tisdag 14 april 2009
För att synas i verkligheten
Piratpartiet anses inte vara ett parti att räkna med. För oss som tillbringar en stor del av vår lediga tid (för somliga all sin tid) på nätet är det ganska naturligt att Piratpartiet är det självklara valet. Vi har insett faran i lagar som IPRED och FRA. Nätbesökare som sporadiskt klickar sig in för att eventuellt kolla sin Facebook eller eventuellt sin mail är sällan anhängare av Piratpartiet. Kulturpersonligheter som har hög status stöder knappast Piratpartiet, även om det ser ut som att det kan bli en ändring på det nu.
Med alla dessa människor (majoriteten är faktiskt inte internetanvändare på riktigt) som inte förstår hur det påverkar dem att staten inskränker på internets gränser, är det inte konstigt att Piratpartiet anses vara ett missnöjesparti. För en icke- eller sällananvändare av internet är frågor om fri tillgänglighet till information oförståeligt. Vi måste därför använda oss av terminologi som är intressant och lätthanterbar för 50+ i gemen. Vi måste göra liknelser som är synonyma med vad våra potentiella sympatisörer har erfarenhet av. Vi måste framförallt använda oss av medier som är allmänna, hur avogt och irriterande det nu än må vara.
Våra bloggar är lästa av framförallt sympatisörer för våran sak, som själva bara vidarebefodrar till andra sympatisörer. Detta beror på att vårt medium på sätt och vis är stängt för andra, trots eller kanske pga lättilgängligheten. Jag hade själv till en början svårt att tro att något som skrevs på internet kunde vara reellt seriöst menat. Internet var ett ställe där man kunde hitta roliga filmklipp och dåliga skämt, men inget annat. Idag ser det annorlunda ut, men vi har inte delat med oss till den äldre generationen.
Vi måste därför använda oss av medier som de använder sig av, dagstidningar, gratistidningar, reklam. Vi skriver blogginlägg, de läser insändarna i tidningen. Det finns faktiskt människor som läser dagens ros och ris, trots att de inte känner någon som notiserna handlar om.
Det viktigaste utav allt är att vi måste fokusera på de frågor som är viktigast; hur farliga är egentligen lagar som IPRED och FRA? Vi måste förklara vad dessa lagar innebär på riktigt, majoriteten av folket tror att IPRED enbart handlar om fildelning. Ingen vet att det faktiskt handlar om att i princip förbjuda hela internettjänster så som de är utformade idag, tjänster som de själva antagligen använder sig av. De tror att det bara handlar om internet, när det faktiskt handlar om all typ av information som man kan sätta upphovsrättsbomärke på. För det är vad som kommer, med ACTA. Vi måste tala med de äldre, för när vi väl fått dem att lyssna kommer varje person över 50 vara värd fyra personer i tonåren i framtida debatter.
Vi måste synas i verkligheten.
söndag 12 april 2009
Hitler var också demokratisk
IPRED röstades ju igenom ganska så smärtfritt, med en mer än kvalificerad majoritet i riksdagen. Vi blev delvis förblindade av den tidigare nämnda krisen och lät det relativt ostört passera, utom några få. Jag själv var inte heller särskilt engagerad just då, jag hade annat att tänka på, blöjbyten och hur vi skulle ha råd att köpa mat till familjen bland annat.
I alla fall har vi diskuterat det här med IPRED och Ipredia, väldigt mycket nu. Jag tror dessutom att man börjar bli en aning trött på mig inne på Posten, eftersom jag vägrar hålla käft. Vad är egentligen demokrati? Ska vi acceptera att riksdagen beslutar om än det ena än det andra åt oss, när vi knappt har möjlighet att göra oss hörda för att ventilera vårt missnöje?
Ingen i valrörelsen påstod att om vi röstade på ett visst parti skulle vi få lagar som gjorde det mer eller mindre oproblematiskt för privatpersoner och företag att spåra och bötfälla oss. Hade vi vetat om det hade vi antagligen aldrig haft en regeringskonstellation som liknar den vi idag ser, eller så kanske vi hade det? Att hävda att det är demokratiskt att stifta lagar bara för att riksdagen är den som gör det och att riksdagen är vald av folket är ett argumentationsfel. Riksdagen ska upprätthålla våra intressen och skydda oss från inskränkningar i våra rättigheter. IPRED och FRA är motsatsen till detta, det är inskränkande på våra rättigheter. Om en majoritet röstar för att avskaffa demokratin, bör den då avskaffas, eftersom det då är ett demokratiskt beslut?
Jag skiter i om jag bryter mot Godwins lag, jag åberopar ett negligerande av lagen eftersom det i båda fallen handlar om brott mot de mänskliga rättigheterna. Huruvida demokratiska beslut alltid ska accepteras, med argumentet att de är demokratiska beslut.
En liknelse i form av Tyskland på trettiotalet är nödvändig nu. Hitler gick knappast ut med att han skulle avskaffa demokratin i Tyskland, inte heller att han skulle avrätta människor pga ras eller sexuell läggning. Hans parti blev demokratiskt inröstat i parlamentet och de fick slutligen en majoritet, som beslutade att Hitler skulle få styra. Med IPRED-anhängarnas logik var det alltså inget fel med att avrätta judar och homosexuella, eftersom det var demokratiskt riktiga beslut? Det tycker man naturligtvis inte.
Man kan hävda att Hitler bröt mot de mänskliga rättigheterna, men ett inskränkande på yttrandefriheten (som IPRED faktiskt är tillsammans med FRA), är minst lika mycket brott mot mänskliga rättigheter som det Nazi-Tyskland höll på med. Är demokratiska beslut alltid godtagbara, ska vi alltid rätta oss efter dessa?
Politiken är bara ännu en underhållningsform
Personligen tycker jag att det är en orgie mellan kvällstidningar, veckopress och internet. Vem bryr sig om avslöjanden som: "Reinfeldt klar för Almedalen i år", eller "Partiledare raggar sängkamrater på nätet"? För det första, ett avslöjande är när någonting försöks hållas hemligt, men de facto blir avslöjat, annars är det ett förmedlande av information som tillgängliggjorts. Som i fallet med artikeln där det avslöjas att Rick Falkvinge raggar tjejer på internet, det är Rick själv som skrivit på sin Facebook att han ville "ha lite mys". Då är det inget avslöjande, punkt. Att sedan andra reagerar över detta på löjliga sätt och försöker banka in idiotiska tolkningar gör hela situationen än mer tråkig.
Vad gäller att Reinfeldt ska åka till Almedalen och tala under politikerveckan är det ungefär lika uppseendeväckande som att jag har två ben och kan gå. "Va, en politiker? Som ska tala under Almedalsveckan? Är han Statsminister också?" Vad är det för fel på människor idag? Den här s.k. Politikerbloggen skriver om populistisk skit och är antagligen kopplad i ledband av traditionella medier. Alltså, "skriv inget uppseendeväckande som skulle kunna inverka menligt på våran egen agenda".
Jag är inte alls avundsjuk på läsarsiffrorna som Politikerbloggen har. Tvärtom, det känns skönt att ingen läser något av vad jag skrivit, då behöver jag inte ta ansvar och försvara mig heller. Jag tycker bara att det är så löjligt att vi måste reducera allt i samhället idag till underhållning för att vi ska intressera oss överhuvudtaget. Politik är kul, javisst, men jag behöver inget TV-program där det sitter en person som ska försöka lätta upp stämningen med några stillsamma skämt om politik, för att tycka det. Jag är en sådan person som slår på debatter i riksdagen för att det är intressant och spännande i sig. Jag skulle visserligen skratta om en clown sprang fram och drog i Anders Borgs hästsvans, men det skulle inte vara positivt för mitt politiska intresse.
