Det är ok att skrämmas

Det är tydligen beundransvärt att skrämma små barn till lydnad, även om det inte finns några statistiskt säkerställda siffror på hur fildelningens minskning påverkat den "lagliga" handeln. "Ipred handlar om att få in folk i den lagliga fållan", säger man, utan någon som helst självkritik. Det är fruktansvärt frustrerande att tala till en en vägg och IFPI och Anti-Piratbyrån är betongfundament. Man ska inte förändra något i sin världsbild, kompromisser är för mesar. Att man talar om människor som boskap och anser att de ska förhålla sig till företagen som nickedockor, är bara några saker som upprör.

Det är ingen som ställer de väsentliga frågorna till kreatörerna av det som faktiskt är centralt i hela debatten. Skulle konstnärerna sluta skapa om de inte blev "skyddade" av IPRED? Frågan jag ställer mig, är konstnärerna bara intresserade av att tjäna en massa pengar? Per Gessle har exempelvis aldrig varit intressant för mig, så att han gnäller om utebliven vinst rör mig inte i ryggen. Jag skulle aldrig ladda ner någon av hans skitmusik ändå. Oftast är motståndarna till fildelning bland musikerna de som är egna företagare eller som aldrig har spelningar. De får väl in sina pengar genom att deras musik släpps på samlingsalbum? Så jag förstår att de blir upprörda när ingen köper sådan skit längre.

Även om det finns en önskan om att IPRED ska försvinna så behöver man inte vara för fildelning. Jag kan även förstå det logiska i resonemanget "det går inte att konkurrera med gratis", men Loka och Ramlösa har med all önskvärd tydlighet lyckats relativt bra med det.