Ingen släkt? Inget jäv!

Känner att det är väldigt hopplöst, hela situationen är bara fel. Det känner vi många just nu. Min känsla framhävs dock tusenfalt av det faktum att jag just nu slutar röka. Hållt upp i över en vecka och varje dag känns som ett helvete och en glädje i en härlig blandsaft. Det är alltså mest synd om mig.

Vi hade väl hoppats att det skulle göra någon skillnad, vi trodde väl en sista gång på rättssäkerheten i alla fall. Vi försökte konstatera logiska resonemang om varför det skulle vara rimligt att göra den bedömning vi gjorde. Det är förjävligt vad vi har blivit indoktrinerade att tro att vi faktiskt lever i ett samhälle där vi kan lita på att vi blir behandlade jämlikt och utan förtryck från de med mer makt.

JO har beslutat att det inte var jäv som domaren gjort sig skyldig till, han har inte gjort sig skyldig till något alls. Man hänvisar till att, trots en lång rad av anmälningar, så gör man inte en sådan bedömning under pågående mål. Det är mer än häpnadsväckande, jag trodde att målet var avslutat i tingsrätten och därmed skulle vidare till hovrätten, för att granskas. Att de blivit dömda är väl mer än tydligt att målet är avslutat? Uppenbarligen är det inte så. JK hävdar dessutom att det inte rör sig om jäv överhuvudtaget. Så därför kan vi väl då konstatera för oss själva att när man kan ha ett personligt intresse i att gynna sina polare eller sig själv, då är det inte jäv. Bara om det rör ens släktingar kan det betraktas som jäv. Hade Tomas Norström varit kusin med Monique Wadsted hade det varit uppenbart jäv, men eftersom de nu bara är kompisar finns det inga skäl att tro att de kanske skulle gynna varandra. Vad dumma vi är.

Undrar just hur lång tid det tar innan Piratpartiet seglar förbi Centerpartiet i medlemsantal, när detta blir allmänt känt skulle jag gissa på i övermorgon. Kruxet blir att få alla dessa medlemmar att verkligen rösta, jag hyser fullt förtroende för allas vilja att rösta, men när vi väl är där kanske några faller på mållinjen, eftersom de inte har en jävla aning om hur det hela går till. Jag har försökt förklara lite, jag ställer gärna upp och besvarar eventuella frågor också.

Vi måste sluta tro på att systemet ska beskydda oss, vi har alltför länge suttit och hyst en sorts förhoppning om att samhället utvecklas på det sätt som vi tror är det rätta. En majoritet struntar fullkomligt i vad politik innebär nuförtiden. Vi ser nu en liten ökning, låt oss behålla intresset så att vi kan bygga ett samhälle där vi tillsammans kan känna oss trygga i de rättigheter vi alla vill ha.

Fast jag slutar ju röka och det är nog trots allt mest synd om mig ändå.