onsdag 20 maj 2009

Elitklass, idiotklass, underklass

Om vi nu ska ha elitklasser, för att hjälpa den oerhörda mängd barn som känner sig utanför pga sin oerhörda begåvning i matematik, då bör vi väl fundera på elitklasser även inom andra ämnen också? För som man påpekar, det finns ju klasser för musikbegåvningar och idrottsbegåvningar. Alltså måste elitklasser vara bra, även om forskningen hävdar motsatsen.

Att vi kommer se en salig blandning av begåvningar i elitklasserna är också det ett problem som Björklund och hans sympatisörer inte verkar ha funderat över. För även om vi skulle få en likställd begåvning för alla elever i matematik kommer dessa antagligen inte ha lika stor begåvning i andra ämnen, såsom religionskunskap eller samhällsvetenskap. Elitklassen förvandlas så sakteligen till en gammal hederlig "idiotklass". Då måste vi börja fundera på hur vi ska lösa det, för att det inte ska bli stökigt på lektionerna. För det vet vi alla, att det handlar om elevernas begåvning när man talar om hur mycket stök det är på lektionerna.

När man drar det inför sin spets inser man tillslut att det kanske inte handlar om barnens begåvning i slutändan. Snarare är det kanske så att vi borde sträva efter att ha lärare som alla är duktiga, snarare än medelmåttiga. Är en lärare medelmåttig ska möjlighet ges att bli duktig. Det kommer kosta mindre och det kommer löna sig i studieresultaten bland eleverna, eller har alla redan glömt vad som hände med klass 9A?

Jag tror på att förstatliga skolan, kommunernas förmåga att vist fördela resurser på skola och omsorg har visat sig vara katastrofal. Det beror inte på att viljan saknas, vem vill egentligen att det ska finnas en dålig skola? Det handlar snarare om att resurserna saknas, i en kommun som Täby, där majoriteten tjänar mer än rikssnittet och skatterna därför blir annorlunda, är det inte konstigt att vi inte får några störande bilder om bränder och dåliga skolresultat. I Hofors där majoriteten är medelinkomsttagare blir studieresultaten inte lika goda. I Rosengård är det ännu värre. Hur länge ska vi bortse från det faktum att skolresultaten speglar det samhälle vi lever i? Förstatligar vi skolan kan resurserna fördelas mer rättvist över hela landet, en rik kommun som Täby kan hjälpa till att finansiera en skola i Rosengård, staten skulle dessutom kunna ha en myndighet som verkligen ser till att utbildningsnivån är likvärdig över hela landet. Alternativet är att kommunerna driver skolan, men att de får budgeterat en summa varje år som är vikt åt skolan och som inte kan användas till något annat. Diskussionen ska inte handla om elitklasser, utan om över-, medel- och underklasser, det är där vi har problemen.

Det positiva med en undervisningshomogen skola är att när den väl är homogen kan man börja studera vad som är felet med den, eftersom man då verkligen kan analysera vilka effekter individerna själva har på sin utbildning, vad deras bakgrund har för betydelse och hur man ska anpassa deras individuella utbildning. Vi kan inte utvärdera människor som inte är jämlika i sina grundläggande förutsättningar.

1 kommentar:

  1. det var inte roligare i skolan när den var statlig. annars har du rätt i det mesta!

    SvaraRadera