Laglig prostitution blir en paradox i Sverige

Hela debatten blir förvriden av huruvida det är moraliskt förkastligt att sälja sex eller inte. Det som är intressant är huruvida dessa artikelförfattare och deras sympatisörer förhåller sig till prostitution som arbete.

Eftersom prostitution, i den mening vi diskuterar den här, de facto handlar om sexförsäljning innebär det att man inte har, eller har, en syn på sex som är en del av den personliga integriteten. Hur ställer ni er till det?

Om ni anser att det är en del av den personliga integriteten att fritt få välja vilken partner man ska ha, men samtidigt kunna ha ett yrke som prostituerad finns det en rad paradoxer som kommer inträffa. Eftersom ni vill låta prostitution vara ett jobb som vilket som helst, innebär det också att det kommer bli ett jobb som eventuellt skulle kunna bli anvisningsbart hos arbetsförmedlingen. Det krävs ingen erfarenhet eller utbildning för att ha sex, enligt lagens mening krävs det enbart att man fyllt 15 år, sen är man set to go.

Skulle det alltså vara ok för er att en femtonåring tar jobb som prostituerad under sommaren? Dum fråga, självklart tycker ni det, eftersom det då skulle vara hennes/hans val. Jag är med er på den punkten (i att jag förstår alltså), men ni ser inget moraliskt dilemma här? Det innebär alltså att en femtioåring utan problem kan köpa sex av en femtonåring. Ni tycker det är ok, eftersom det är en tjänst han köper, inte henne? Naturligtvis.

Vi går vidare, vad händer när nu er nya arbetsmarknad etablerar sig och ett flertal bordeller öppnar. De skulle ju i princip kunna kontakta arbetsförmedlingen och söka efter lämpliga sexförsäljare. Enligt er åsikt är det ju inte några problem att hävda att detta är ett riktigt jobb, då ska alltså jobben kunna utannonseras på a-förmedlingen, eller hur? Annars är det ju inget riktigt jobb och då faller ert resonemang ihop.

Alla jobb hos arbetsförmedlingen är anvisningsbara, vilket innebär att en arbetssökande som blir anvisad en tjänst måste söka den tjänsten och acceptera om den får den. Annars blir man utan ersättning från a-kassa eller socialförsäkringsbidrag.

Nu kommer det intressanta dilemmat, eftersom ni antagligen anser att sex är en integritetsfråga. Prostitution innebär att man ska ha sex, men det är bara frivilligt som det är ok att sälja sex, annars är det sexslaveri, alltså olagligt.

Arbetsförmedlingen anvisar en person ett jobb som prostituerad och personen måste söka, trots att han/hon inte vill arbeta som prostituerad, alternativet är att bli utan ersättningar och därmed att inte kunna försörja sig på något sätt. Ser ni paradoxen? Skulle man undanta prostitution från denna regel skulle det innebära att det inte är ett jobb som vilket som helst, då måste man förklara varför det är så och vi kommer cirkulera i evighet.

Prostitution är inte ett vanligt jobb, det är inte olagligt att vara prostituerad, det är olagligt att köpa sex. Detta är ofrånkomliga sanningar som man inte kan bortse ifrån. De känslor den som prostituerar sig har eller inte har tänker jag inte uttala mig om eftersom jag, lika lite som ni, egentligen inte har en aning om det.

Hävda bara inte att det är ett jobb som vilket som helst. Dagens samhälle fungerar inte så att man frivilligt kan ta vilket jobb som helst och om man ska förena den sexuella integriteten med laglig prostitution faller hela resonemanget ihop på sina egna argument.

Motbevisa mig.